Söndag.
Mycket snö hade fallit och Husse begav sig ut och skottade på morgonen. Han rensade sedan undan lite och körde två vändor till tippen. Släpet fick vila då det inte gick att få loss sommardäcken för däckbyte. Hundarna fick vara ute så mycket de ville när Husse stökade runt, men valde att gå in i brasvärmen rätt snart. Temperaturen låg på sju minusgrader och vinden var bitande kall.
Matte pallrade sig ut på eftermiddagen en timme och matade fåglarna och tog med hundarna för att titta till vintertomma grannfastigheter. Men inte var det helt lätt med stukad högerhand och tre hundar i koppel. Matte valde i övrigt att ligga lågt denna dag för snabbare läkning av handleden. Man glömmer sig så lätt och tar tag med handen i olika situationer och därför ordinerade Matte sig själv att hålla sig inne och i stillhet resten av dagen. Inte helt fel, då svullnaden började minska mot kvällen.
Namnet på rasklubben är åter uppe till diskussion. Att namnet missuppfattas så som liktydigt med en specifik hundras och har missuppfattats över tid, förefaller inte vara bevis nog på att en namnändring kanske skulle tillföra fler medlemmar. Parallell dras med Norsk Lapphundklubb. ? Matte veterligen finns ingen ras vid namn Norsk Lapphund och missförstånd torde därmed inte förekomma på samma vis som i Sverige. Hur tänker man då? Ett namn på en rasklubb får inte kunna missförstås. Om så sker och om ägare till raser vilka inte tydligt ingår i denna klubb känner sig missgynnade och inte självklara som medlemmar, måste naturligtvis en modernisering av namnet ske, där samtliga och nytilltillkomna raser tydligt ingår. Histora och "så har det alltid varit" är föga hållbara argument när man måste känna till historiken för full förståelse av en rasklubbs nuvarande namn och rasomfattning. Tycker både Husse och Matte. Som helllre tar intryck från Finland och sättet att lösa både namnfrågan och logotypens utseende! Tre är Lapphundraserna och i Finland är detta tydligt i både klubbnamn och logotype.