Saxat ur söndagens (27.1.2019) DN - Karin Boys/vetenskap:
Sammanfattning av ett stycke: "Människan har medvetet avlat fram hundar, ibland från utseende men ofta utifrån egenskaper." Man har velat ha hundar till olika ändamål och raser har uppstått.
"Denna medvetna avel är som ett slags snabbspolning av evolutionen. Den gör att hundar är utmärkta studieobjekt när forskare letar efter genetiska varianter som orsakar sjukdom - hos både hundar och människor. En pionjär inom detta område är Kerstin Lindblad - Toh i Uppsala. Hon och hennes medarbetare har bland annat hittat gener som har samband med flera autoimmuna sjukdomar och med tvångssyndrom, OCD. Men sjukdomar är en sak. Mentala egenskaper är något annat och oftastast ännu mer komplicerat."
"Nyligen offentliggjorde en amerikansk forskargrupp en studie om ärftligheten bakom beteenden som är typiska hos olika hundraser. Studien är än så länge inte publicerad i någon granskad vetenskaplig tidskrift, utan ligger ute för förhandsläsning på sajten Biorxiv. Försteförfattare är Evan Mac Lean, psykolog och antropolog vid University of Arizona.
Forskarna började med att titta på data om beteende för 14.000 hundar av drygt hundra raser från ett projekt som kallas Canine behvioral assessment & research questionnaire. Där har tiotusentals hundägare fyllt i frågeformulär om hur deras hundar beter sig i olika situationer. Utifrån svaren har hundarnas och rasernas läggning rankats inom fjorton olika områden, såsom aggressivitet, läraktighet, jaktinstinkt och tendensen att vara aggressiva mot människor.
Till exmpel hittade Mac Lean och hans medarbetare en gen som redan tidigare har identifierats i studier av vilda rävar och rävar som har avlats för att bli så tama som möjligt. Raser som är olika aggressiva tenderar också att ha olika varianter av en gen som kallas PDE7B och påverkar signalsubstansen dopamin i hjärnan. Tidigare studier har också identifierat skillnader i beteende och gener mellan hundar och vargar. Hundar är mycket mer sociala, mindre benägna att lösa problem på egen hand och på det hela taget mer barnsliga än vargar. Hundar och vargar skiljer sig när det gäller halter av signalämnet oxytocin i hjärnan och när det gäller gener som är förknippade med Williams-Beurens syndrom. Personer med detta syndrom får en intellektuell funktionsnedsättning men blir exceptionellt sociala och vänliga. Det säger en del om varför människor och en del vargar började leva tillsammans under istiden, för 20.000-30.000 år sedan.
De valde säkert oss för att vi kunde tillhandahålla mat. Men vi valde nog de vargar som ar trevligaste sällskapet. Så småningom fick de börja jbba för oss som jakthundar, vakthundar, slädhundar, vallhundar....
Arbetsuppgifter som alltså har satt spår i såväl hundarnas gener som deras personlighet."
