Onsdag.
Den första dagen med våraning! Tjockt ligger snötäcket ännu och det är många minusgrader på nätterna, men på onsdagen steg temperaturen till hela fem plusgrader och solen sken hela dagen! Stora snöhögar överallt omgärdade den renskottade altanen i den skyddade vinkeln mellan huset och det tillbyggda sovrummet. Här gottade sig hela Lapskflocken i lä från den kalla och kraftiga vinden. Hundarna tyckte till och från att det blev lite väl varmt och sökte sig ut i blåsten. Husse övertog gärna det stora renskinnet och vilade ryggen från vedklyvningen. Matte tog tag i spaden och var lite nyttig även hon, genom att hacka bort is på betongplattorna och gången till grinden. Hundarna fick en halvlång promenad på vägarna, som är belagda med ett tjockt istäcke ännu.
På kvällen tränade familjen i sjukhuskällaren, bestående av många olika rum av olika karaktär. Deltog gjorde tre Lapska tikar, två Lapska hanar, en Springertik och en Jaktlabbe i åldern grabbhalva. Samtliga hundar bands upp på rad i en gång på väg mot träningsområdet.
Husse hade legat där i solen och funderat och kommit på att han skulle göra en liten övning av räddningskaraktär för den senast anlända i gruppen. Två hundförare fick en sökuppgift och endast en hund skulle användas för söket, de båda förarna skulle samarbeta där den som saknade hund var säkrare och ansvarig för säkerheten för hundekipaget. För ett omhändertagande av en funnen och skadad person måste man vara minst två personer.
Husse gav order och hundförarna tog sig an uppgiften. Snart hade hunden fyndat och en medvetslös person hittades liggande på rygg på betonggolvet. Att spela med i rollspelet är vad som gäller och är det utbildning och övning finns ofta en lapp med information om skador intill en markör (som det officiellt heter). Första frågan blev nu, mycket seriöst: "Skall han vara död?" Inget svar gavs från Husse och när man efter lite sökande fann en puls, kunde man konstatera att den funne var vid liv. Alla drog en lättnadens suck över att puls var funnen! Inte minst hustrun till den medvetslöse. Som nu vändes i framstupa sidoläge för omhändertagande och sökande efter svalda löständer snus eller annat som kunde innebära kvävningsrisk. En ganska snabb och ytlig koll. Inga synliga skador kunde hittas och man kunde inte få liv i personen, som måste föras bort från fyndplatsen snarast då rasrisk fanns. En snabb kontroll visade att ingenting fanns att tillgå för transport. Två kvinnor försökte bära i armar och ben, men gav upp efter en stund. Husse stressade med tidtagning. "Ni måste ut NU!" Så då fick lösningen bli att man tog tag i varsin arm och släpade ut den medvetslöse hela vägen från det inre av det stora fläktrummet. Som tur var vaknade den funne ur sin medvetslöshet i samma ögonblick som han kom ut ur rummet.
Efter denna inledande miniövning vidtog allmän träning. Aili fick ett frisök med tre personer gömda på för Matte okända ställen och en "facit" följde med för undvikande av felaktiga markeringsbelöningar. Det var bra tyckte Matte, som hade en övertänd hund i för hög arbetstemperatur! Aili vrålskällde sig igenom det första rummet, utan att ha kontakt mellan nos, hjärna och strupe. Tomt! Upplyste Facit. Matte fick ut Aili för att söka vidare, men Aili hade hakat upp sig och vände tillbaka. Noll koll. Det är kul när hundarna tycker att det är kul, men att läsa hund blir ju en omöjlighet. Matte valde att ta tag i sin speedade yrhätta och sätta lite ramar och staga upp. Aili fick ett tystkommando då detta inte var markeringsskall, bara en j-a massa störande glappande! Vilket inte är tillåtet för Aili som blir omöjlig att läsa. Ail fick sitta ner och hämta andan och koppla ihop sina båda hjärnhalvor och sedan vidare koppla in nosen. Det fungerade och Aili blev lättläst. Hon blev tyst, fick vittring, fyndade vittringskällan och skallmarkerade. Så fortsatte hon med följande två figuranter. En var gömd uppe på några tre meter höga skåp och när stegen restes mot skåpet för att få ner figgen klättrade Aili upp och mötte halvvägs! Matte var beredd och lyfte ner sin hund så att även figgen kunde komma ner.
I fläktrummet finns ett stort antal sektioner med höga och smala klädskåp i plåt. Stoppar man in en figurant i ett av dem har hundar och förare lite tankearbete framför sig med att lokalisera i vilket av alla dessa skåp huller om buller som någon är gömd. När man inte vet om att någon är gömd där över huvud taget. Problemlösning för hunden! Men också för föraren. Så där stod Matte instängd i ett högt och smalt plåtskåp en del av kvällen. Med en hatthylla och stång med krokar i halshöjd. Med ett smalt utrymme mellan hylla och stängd dörr där huvudet kunde klämmas upp. Där står man så tyst man kan för att inte upptäckas. Utan att kunna röra sig. Ett bra läge för funderingar på stort som på smått. Mycket fanns att fundera på som uppfödare av en Lapphundras kändes det som.
Tack alla för en märkligt effektiv och bra träningskväll och klockan var inte alls så mycket som man kunde tro, när färden gick mot MAX för eftersnack och lite mat.
Ett annat plåtskåp en annan gång. Násti har fyndat!
Klicka för större bild.
