Husse och Matte uppskattar mycket att få följa Modjisonen Runnes liv som arbetande hund inom renskötseln och som sällskapshund i familjen, när han inte är på jobbet. När Matte för länge sedan började sitt Lapskliv tillsammans med Gázzi fick hon höra att hennes hund inte var rastypisk, i det att hon var så social. Hennes bästa belöning hos funna figuranter var att sitta med ryggen mot figgen och bli kelad med! Motiveringen var att för en renskötare var detta inte en viktig egenskap! Inget man brydde sig särskilt mycket om. Att kategorisera på detta vis har sina risker. Följden kan bli osociala hundar och sådana kan få det problematiskt i dagens samhälle, där människor lever tätt inpå varandra och där en hund i någon form av utbildning måste fungera tillsammans med för den okända människor.
Runne är mycket social och denna egenskap uppskattas mycket av hans familj! Som både lever i ett samhälle och i tät gemenskap med många andra människor i en sameby, där man arbetar och lever tillsammans under långa perioder. När Runnes lillhusse har kompisar hemma är Runne en självklar medlem i gänget! Bästisar! Runne vill vara med överallt där det händer något! När familjen skaffade en liten Pommeranianvalp, visade Runne ett oändligt tålamod med den mycket lilla valpen, som använde Runne som klätteställning och bitleksak! Hans arbetskompisar, hans husse och hans matte, ser Runne som en kompis och en familjemedlem även de. Det skall bli spännande att följa hans döttrar och söner.
Lördag.
Familjen for ut till Torpet där en hel del jobb väntade. Resten av den stora rishögen skulle köras undan och marken under snyggas till, så att växtligheten kan komma igång till våren. Modji och Aili hittade många intressanta dofter längs staketet mot skogen och hygget! Någon hade varit inne och markerat mot en av tallarna och detta måste utredas noga. Vem som tagit sig igenom eller över fårnätet skulle Matte vilja veta. Nätet är högt och maskorna små nertill och ingen hade bökat upp nätets underkant. Till en början trodde både Husse och Matte att det var svampplockare ute som fick hundarna att stup i kvarten skälla ut mot hygget, men svampplockare brukar inte vara fullt så stationära. Grisarna går här och grannens nerfallna plommon var helt borta, kunde Matte se. Det är intressant att leva nära inpå skogen och djuren som är dess invånare. Hundarna sover inte direkt bort tiden när de är här. Men efter drygt tre timmars bevakning var Aili trots allt lite trött och gick in i stugan för att vila. Modji slog sig till ro på en sittdyna på lillstugealtanen och Husse och Matte lät sig inspireras och tog en kall öl och en smörgås och pausade även de.
När riset var bortkört och Husse skottade ihop mängderna med blöta, avfallna barr som skall köras bort senare, gav sig Matte på mängden av gamla stubbar i olika stadier av förruttnelse. Här skall inga gamla stubbar bli hem åt myror inpå stugknuten! Grannar talar om tidigare ägares problem med hästmyror som tuggat i sig av stugans gavlar! Med en spade fläkte Matte bort barken och hackade och bände sedan med olika resultat. En bit på väg kom hon och några av de äldsta stubbarna eliminerades helt. Andra fick viss hjälp på traven att frysa sönder i vinter.
Hundarna hade vilat färdigt och var åter i farten med lite uppmjukande jaktlekar, när skymningen började falla och efter drygt sex timmars hårt men bra slit, kändes det lagom att göra kväll. På vägen hem gjordes ett stopp för en pizza. Där fick Husse och Matte ofrivilligt delta i ett lite annorlunda telefonmöte. En man satt vid bordet intill och diskuterade predikoturer, dop och egenförfattade religösa texter. Ett smakprov på kommande sång gavs även! Det visade sig vara församlingens kantor som valt pizzerian som arbetsplats kombinerat med en måltid! Lite udda och rätt givande.