Onsdag.
En hektisk dag, då Matte lämnade flocken på förmiddagen för en tur till Norrtälje. En hörapparat skulle bli två, något som Matte dragit på, men nu måste det stereo till för att inte bråka på Modji och Aili när grannens hundar skäller. Alla ljud har under en längre tid kommit från vänster och inte har det gått att skilja på helikoptrar och traktorer. Man får vara tacksam för att reservdelar och hjälpmedel finns. Nu är det balans med en apparat i varje öra och en protes i varje höft! En tacksam Matte tänker ofta på tidigare generationer, som med utslitna leder och svår värk, blev sittande utan att kunna gå, utan att kunna sova och utan att kunna höra vad folk runt om pratade om.
Matte hann hem i tid för en fika med Husse innan det var dags att bege sig iväg till platsen för kvällens träning. Dagen hade varit sommarvarm med tjugofem grader och kvällen var härlig med arton grader och sol. Äntligen slapp man tjocka kläder och kunde träna i bara kortärmat! Tränade den här kvällen gjorde två Lapska tikar, två Lapska hanar, en Jaktlabbekille och en Springertik. Fyra skallmarkörer och två rullmarkörer. Samtliga hundar fick stora frisök med fyra figuranter utspridda i området, med flera placerade högt uppe. En svårighet, då vittringen sprider sig vida omkring och faller ner långt ifrån vittringskällan, platsen där figuranten är gömd. Är området stort och öppet som på denna plats, kan hundarna få ägna sig åt avancerad problemlösning långt ut från sina förare, för att lösa uppgiften. Något som de fyra Lapska och deras Labbe och Springerkollegor gärna ägnar sig åt och är duktiga på.
Många gånger är miljön så bråtig och trång att det är problematiskt nog för en hund att ta sig ända fram till den gömda figuranten. För föraren kan det vara hart när omöjligt. Hunden är arbetsredskapet. Som figurant anstränger man sig gärna lite extra, för att kunna gömma sig så klurigt och omöjligt att hitta som det låter sig göras. Hundarna får inte fuska och markera för långt ifrån, för att undvika vissa underlag eller för att slippa gå på vissa ställen. Samtliga hundar i träningsgruppen är mycket miljösäkra och tar sig fram överallt där det så krävs av dem. Gjorde de inte det skulle de inte fungera så bra i räddningssöket. Även om alla inte är certade räddningshundar. De har däremot, fördelade i två lag, tävlat i den årliga lagtävlingen för sök- och räddningshundar flera år i följd med lyckade resultat.
Alla hundar utom Aili fick börja sina frisök med tomsök. De fick söka igenom ett stort område där ingen figurant var placerad. Nyttig och bra träning för alla hundar för att fortsätta jobba även där ingen vittring finns. Ett bra sätt att starta en träningskväll rent generellt, för de hundar som tenderar att ha för hög arbetstemperatur, när de släpps på ett sök med vittring lite överallt. Unga hundar behöver dessutom aktivt lära sig att söka vind och inte bara springa omkring för att händelsevis råka snubbla över en vittring, genom att springa runt mycket på måfå. Ett bundet tomsök får ner arbetstemperaturen på ett bra sätt. Med för hög arbetstemperatur jobbar hunden oekonomiskt och slarvar lätt, samt blir svårläst.
Nu när Matte äntligen kan gå obehindrat och med god fart, gavs möjligheten att hänga på Lime med husse under deras sök genom området. Vilket kunde dokumenteras med några bilder som visar en mycket duktig hund. Lime har skött sig mycket bra på alla lagtävlingar han deltagit i, han har två utställningscert och en son. Tragiskt nog orsakade veterinärbrist att syskonen till sonen inte överlevde födseln. Gátchis Átjájuoksa Aiko/"Lime" är värd fler avkommor!
Klicka för större bilder.
Limes halvsyster Modji, båda med Násti som mamma, uppträdde som cirkushund vid 10½ års ålder, när hon skulle fånga gdisbitar som belöning efter fyndad hög figge!
Tack alla för en härlig försommarkväll med träning tillsammans!