Torsdag.
En dag som Matte satte av som vilodag. Inga fysiska ansträngningar. Det värkte rejält i käken under natten efter rotande i några tandrötter och det blev inte mycket sömn. Matte var trött. Den brända huden i hela pannan och ögonbrynen sved, kliade och blåsor började uppstå och huden fick inte utsättas för sol. Ett stort och rätt djupt brännsår som är i läkning. Matte bar en keps nerdragen så långt det gick när hon vistades utomhus, men kanten skavde i pannan. Kylgelé och potent solkräm smordes in. Matte höll knappt styrfart, men måste röra sig lite och plockade hundskit på tomten och lagade det som rasat ner i den lilla stenmuren. Den hoppade Dima över några gånger och råkade sparka ner lite lösa stenar i farten. Denna ministenmur vid björken intill lekstugan är inte bara dekorativ; den fungerar förhoppningsvis även som bihotell. Promenera med hundarna fick Husse göra och det blev en kylslagen skogspromenad med isande vind.
Fredag.
En smärtfri natt och Matte vaknade pigg! Ingen tandvärk!? Vilodagen hade varit effektiv.
Matte satte fart tidigt och tog en rask långpromenad med hundarna, så länge känslan var bra i kroppen. Man vet ju aldrig ... Flera bra hundmöten blev det och både Aili och Dima imponerade, där de tysta satt vid sidan av vägen och girigt åt skinkpastej ur tub, i stället för att intressera sig för hundar som passerade. Härvidlag har Dima utvecklats mycket sedan han flyttade in. Två nyinflyttade hundar av Herdehundtyp behövde korrigeras av sin ägare under passagen. En av hundarna ville hellre fram till trion som klivit av vägen och in i en infart, för att lämna fri väg. " Nej! Kom här! KOM här! NEJ! KOM HÄR!" Bakom Mattes rygg. Med tanke på förarens gåproblem kände sig Matte aningen osäker på att föraren skulle vinna diskussionen med sina jättehundar. Dima såg lätt bekymrad ut, trots gott godis och Matte matade på och berömde. Det tog väldigt lång tid för de båda jättehundarna att passera och till slut andades Matte ut. Dima valde att luta sig mot Aili, som smaskade i sig av skinkpastejen utan att ägna de båda stora hundarna med sin långsamgående förare en enda blick.
Flocken begav sig hemifrån, då en del ärenden måste uträttas. Första stoppet var en ny synkoll innan beställningen av nya glasögon. Den senaste kollen efter en efterstarroperation blev inte optimal och nu var värdena aningen annorlunda när kollen gjordes annorlunda. Någon signifikant skillnad är det inte, men Matte ger sig nya brillor i present oavsett. Nya bågar piggar upp! Husse väntade i bilen med hundarna och besöket hos optikern var snabbt avklarat. Bågarna var valda redan tidigare.
Färden gick sedan vidare till ett hus som skulle tittas till, när ägarna var borta några dagar. Brevlådan skulle tömmas. I infarten låg de båda soptunnorna kullvräkta och innehållet i den bruna matavfallstunnan var uppätet. Grannens tunna var vält och tömd även den. Samtliga tunnor var väldigt skitiga och bar spår av att ha hanterats rätt våldsamt. Vildsvin eller grävling? Vildsvin tror Matte och Husse.
Efter att ha städat upp och ställt undan tunnorna och lämnat posten i huset gick färden vidare till det egna andra reviret i närheten. Den lilla röda stugan med vedbod på en stor skogstomt som Matte kallar för Torpet. Här släpptes hundarna lösa och Matte dukade upp fika i solen åt sig och Husse.
Aili nosade runt lite och slog sig sedan ner i närheten av fikabordet. Dima sprang en snabb runda längs staketet i sitt andra revir och något ute på hygget fångade hans uppmärksamhet. Han stod där en lång stund och spanade ut genom fårnätet. Sedan var det något hos den ena angränsande grannen som Dima intresserade sig för. Till och från stod han vid staketet och studerade vad som försiggick. Dörren till tvättstugan stod öppen och antagligen var det någon som hängde tvätt inom synhåll för Dima. Han var tyst men uppmärksam. En hund som skällde nere i byn fångade också hans intresse. Vid de första besöken här var Dimas fokus att kuta omkring och vara i rörelse hela tiden! Nu tar han sig tid att studera allt som omger reviret. När han var klar med det samlade han lite fler pinnar till sin växande pinnsamling mitt på gårdstunet mellan stuga och lillstuga. Där resten av hans flock samlats vid det lilla fikabordet.
Matte njöt av att inte ha ont någonstans och av att se Dima så mycket lugnare och tryggare. Det var ju det som var tanken bakom omplaceringen. Att Dima skulle må bättre och bli av med sin höga stressnivå, av att flytta från en lägenhet till ett liv på landet. Samt få komma i träning med fysiska aktiviteter. Att bara få springa av sig stress genom att komma ut på landet räcker nog inte för en tonårsgrabb med mycket energi. Att få ramar och struktur och regelbunden utbildning och träning är minst lika viktigt. En uppgift i livet kan alla behöva. Oavsett antal ben och inte minst tonåringar.
Klicka för större bild.
