Söndag.
Lapskflocken gav sig iväg till Torpet så snart hundarna ätit frukost. Husse och Matte nöjer sig med varsin mugg kaffe på morgnarna. Barrträd skall beskäras i november och på tomten växte fyra granar okontrollerat på rad längs tomtgränsen mot grannen och det nyuppsatta fårnätet, när Lapskflocken tog över. Tanken var nog initialt att de skulle bilda en insynsskyddande häck men så hade det inte blivit. Matte har haft en plan och efter söndagens putsning börjar det äntligen se ut att vara på väg mot hur Matte vill ha det. År för år har granarna formats och klippts in för att bli täta. Husse putsade de fyra granarna och Matte putsade lite annat på andra ställen för ett städat intryck , men ändå en skogskänsla i den fina sydvästsluttningen, med berget bakom huset mot norr. Skogstomten skall fortsätta vara en skogstomt, men inte vildvuxen.
Modji och Aili hade fullt upp med att hålla koll på småhundarna som lät mer eller mindre konstant, neråt den gamla bandyplanen! Sedan Lapskflocken kom hit har nya hus tillkommit och gamla fritidshus har blivit permanentboende även här. Att gå med lösa hundar på den gamla bandyplanen gick utmärkt då för några år sedan. Inte nu med fler hus och fler permanentboende och de Lapska är inte längre ensamma hundar, i det som nu blivit ett område för bostäder. Den lilla röda stugan på sluttningen i utkanten är nu som en enklav för sig och en påminnelse om hur det såg ut "förr". Ett "förr" som sträcker sig till tiden för Mattes och Husses födelse. "Torpstugan" och Matte samt Husse är jämnåriga. Här fanns fler små röda stugor som hyrdes ut till Stockholmare, som tog ångbåten längs Roslagskusten i Stockholms skärgård för att komma ut i naturen. Nu är det bara Lapskflockens stuga och den närmaste grannstugan som finns kvar som ett litet "friluftsmuséum. Snart bara Lapskflockens stuga, när grannstugan förnyas helt på den gamla grunden. Ett litet muséum med några kvadratmeter gammal röd stuga med antik gjutjärnskamin och två inhägnade Lapska Vallhundar. En ursprunglig hundras. Samt ett gammalt strävsamt hundägarpar som passar väl in på tomten/på detta "friluftsmuséum". "Så här såg det ut förr små barn!" 
Efter några timmars vistelse i relativ frihet med fria aktiviteter för hundarna, fick de vila ett tag i bilen. Färden gick till Östanå färjeläge och loppisen "Lumpboden". Här passerar alla som skall till och från Ljusterö och inne på loppisen var det full rulle! Mycket folk och många som träffade vänner och bekanta! Matte hade siktet inställt på gjutjärnsstekpannor, vilka brukar försvinna så snart de kommer in. Men nu hade Matte flyt och en trave nyinkomna stod staplade under en hylla. Julklappar inhandlade efter önskemål på loppis är välkomna och miljövänliga.
Vägen hem går genom Wira bruk. En gammal Wallonsmedja där människor lever och verkar i de gamla rödfärgade byggnaderna. Ett populärt turistmål året runt där även smedjan är i gång än i dag. En liten by uppbyggd kring smedjan, som var och är navet vid det strömmande vattnet. Här finns en restaurang öppen varje helg och skam till sägandes har Husse och Matte aldrig kommit sig för att stanna upp för en måltid...... Man är på väg från punkt A till punkt B och missar det fina som finns närmast inpå. Nu blev det äntligen av att stanna till för en söndagmiddag. I sällskap med många andra som sökt sig hit långväga ifrån. För Husse och Matte återstod bara en kanpp halvtimme, för att nå sitt hemma. Ett närbeläget litet bryggeri i skogen, Roslagens Brygghus, levererade mycket god öl med namnet "Wira Bira"! Så himla dumt att ha missat detta i så många år. Annat än för att gå på Wiraspelen sommartid och julmarknad kring första Advent.
Något annat Matte och Husse missat var att grannhuset på knappt femtio kvm sålts under dagen. För utgångspriset. Trots avsaknad av vintervatten och regnvattensystem och med igenmålat fönster. Det är mycket man inte begriper.