Fredag.
Ännu en dag som började med solsken! Men solen kom rätt snart att täckas av skyar till och från. Vinden var mycket kraftig. En föraning om vad som komma skulle. Ett väderomslag var att vänta och stormvarning var utfärdad i de södra delarna av landet. Matte grep dagen och passade på att vara ute med hundarna, samt stortvättade för att dra nytta av vinden och den tiogradiga värmen! Lakan som fladdrade i vinden! Doft av nytvättat. Vår!
För Aili gick det upp en talgdank, när hon kom på att hon kan kampa även med sin Matte! Hittills har hon gärna haft dragkamp med sina syskon, sin mor och mormor, men inte riktigt förstått att dra emot när Matte varit leksugen. Rätt som det var upptäckte hon Matte som lekkamrat! Aili sprang iväg och hämtade en kastad leksak och höll den hela vägen tillbaka, varpå hon bjöd upp Matte till dragkamp! En glad Matte lekte länge med Aili, men till slut missade Aili i sin iver och blodet rann nerför Mattes fingrar. Detta i sig var inget hinder för Matte att fortsätta leken, men Aili fick annat att tänka på. Mattes hand måste rengöras. Noga!
På eftermiddagen kändes grusvägen lockande för en cykeltur med Násti och Modji. Den har varit blöt, sunkig och gropig. Men groparna fylldes igen med mängder med grus och i stället blev vägen en puckelpist. Inte mer cyklistvänligt än groparna. Nu har pucklarna plattats till en aning och vägen har torkat upp, varför Matte ville provcykla. Efter flera månaders uppehåll och en allt ondare/stelare höft. Att komma igång var inte det enlaste. Kom Matte bara iväg med första tramptaget från markstående, så flöt det på. Att med ondhöften trampa ner högertrampan krävde ett visst mått av målmedvetenhet och ihopbitna tänder. Men det gick!
Matte lämnade Aili ensam hemma i köket och tog med de vuxna hundarna på en tur. Med hjälm på skallen och en hel del jävlar anamma i sinnet bar det iväg. När Matte väl kommit upp på cykeln och igång. Det gällde att inte stanna. Totalt blev det en tur på en halvtimme i lugnt trav för hundarna. Som inte heller varit ute på cykeltur på länge. Matte skämdes över att konstatera att benstyrkan och konditionen var ett minne blott. Men kämpade på för både sin egen och hundarnas skull. Med envishet kommer man långt. Matte kom i alla fall hem. I motlut och kraftig motvind. Ett tappert försök till motion var det och Matte varken ramlade eller blev tvungen att gå hem. Hundarna skötte sig utmärkt och pinnade på så snällt.
Aili hade också skött sig utmärkt. Det var helt tyst i huset när Matte närmade sig och Aili sov uppenbarligen. Först när Matte klev in genom ytterdörren, reste sig Aili sömnigt från favoritplatsen vid ingången till köket. Avstängd med en barngrind. Matte valde en tidpunkt att lämna Aili ensam, när hon varit ute på tomten i många timmar samt var nyäten och kunde förväntas vara lite trött.
Tvätten hann torka och under kvällen kom regnet, som sedan övergick i snöfall med kraftiga vindar.