På fredagen slog vädret om och blev precis som det var samma dag de senaste tre åren. Snön föll! Vilket dagen innan kändes lite absurt när Matte kollade i "väderdagboken" och såg att det snöade 2012, 2013 och 2014 den 19.3. Årets 19.3 var det +11 grader och sol. Den 20.3 skedde ett väderomslag förra året och lika blev det nu. En turbulent vädertid! Dagens datum, den 21.3 var det här i morse 5 cm nysnö, tre minusgrader och sol från en klarblå himmel. Samt lite iskall vind. Som ett julkort tedde sig världen när Matte drog upp rullgardinen!
Tillbaka till fredagen. I det lätta snöfallet, som mitt på dagen ännu smälte när det nådde marken, tog Matte en långpromenad med hundarna i området. Det var tre plusgrader, vindstilla och de små snöflingorna föll så stilla och fint. Förvånansvärt många var ute och promenerade. Det var mycket slaskigt på grusvägen och Matte försökte hålla hundarna så nära kanten som möjligt, vilket inte var så svårt då det var där de åtråvärda dofterna fanns! Icke desto mindre var de rejält blöta och skitiga om fötterna vid hemkomsten. Matte valde att dröja kvar på tomten ett tag med hundarna och plockade i ordning inför mer snö och minusgrader. Hundarna fick trampa av sig en del av smutsen på verandan innan de torkades av och släpptes in.
Matte tände en brasa och satte sig att läsa Hundsport Special som nyligen låg i lådan. Flera upplysande artiklar fanns att välja mellan och Matte läste bland annat om forskarrön rörande lämpligaste tidpunkten för den första valpkullen med rubriken: "Vänta inte för länge".
Det är verkligen en grannlaga uppgift att som uppfödare se till både tikens bästa avseende hälsan och kraven på att hinna "få meriter" / göra prov och test av olika slag, för att se om tiken har egenskaper som hon bör få föra vidare. Med några år på nacken har hon visat vem hon är och detsamma gäller för hanen. Men här når man en gräns för när förlossningarna kan bli svårare och spermierna av sämre kvalitet. Samtidigt som tiken får paras redan på andra löpet och tidigast vid 1½ års ålder skall både tik och hane uppvisa sådan mognad fysiskt och psykiskt att de kan betraktas som vuxna. Vilket Násti gjorde först när hon var fyra år gammal! Även hennes mamma Gázzi kändes vuxen först vid fyra års ålder. Någon fann detta anmärkningsvärt och kommenterade: "Men när ni jobbar med era hundar så kanske ni ser detta på ett annat sätt." Själv tyckande att den egna Lapska, som levde som sällskapshund, kändes vuxen på alla sätt när den var två år. Men Lapsk är en arbetande hundras och borde då rimligtvis inte anses som en avvikelse när den i arbete upplevdes som vuxen först vid fyra års ålder. Även kroppsligt hade vare sig Gázzi eller Násti fått den vuxna hundens framtoning förrän i fyraårsåldern. Massan. Inte att förväxla med fettlager!
Svaret på frågan när hunden upplevs som vuxen är avhängigt av vilka krav som ställs på hunden. Att kunna uppföra sig vuxet hemma och på promenader eller att ha ett vuxet förhållningssätt till de arbetsuppgifter som den förväntas utföra. Jobbar man med hunden eller inte påverkar hur man ser på sin hund av flera olika orsaker. Egen erfarenhet av sin hund bl.a. En sällskapshundras och en hund av en arbetande ras /en brukshund kanske inte skall anses vuxna vid samma ålder?
På humansidan råder samma dilemma. Rent fysiskt är den absolut mest idealiska tiden för kvinnan att föda mellan 16 och 18 års ålder! Det är den period då kroppen har som allra lättast att bära fram ett barn med problemfri graviditet och förlossning. På hundsidan anser många att den tvååriga tiken av samma skäl skall få sin första valpkull. Hur många tvååriga tikar upplevs som fullvuxna till sättet i en ras som är känd för att mogna sent? Rent fysiskt är två år en mycket bra ålder enligt forskarna. Men hur mycket vet man om hundens avelsvärde när den är två år? Ett dilemma. Hur många kvinnor mellan 16 och 18 betraktas som vuxna kvinnor? Rent fysiskt är det då det är som lämpligast att de blir mammor.
Dagens samhälle får kvinnor att skjuta upp barnafödandet till 35-årsåldern. Karriären måste klaras av först. Men det blir svårare med planeringen ju äldre man blir och fertiliteten minskar och riskerna för defekter på både ägg och spermier ökar. Så nu går olika företag ut med löneförmånen att låta kvinnor få frysa ner sina ägg för framtida bruk! Så att de kan ägna den tid av sit tliv då de orkar mest till att göra karriär, för att sedan fixa barnafödandet när de är lite äldre.
Det är inte lätt att få livspusslet att gå ihop för yrkesarbetande kvinnor som vill göra karriär. Inte heller för den uppfödare som både vill se till sin tiks hälsa vid dräktigheten och förlossningen och samtidigt vill se till att det är klarlagt att tiken är lämplig för avel, både vad gäller hälsa, mentalitet, arbetskapacitet och exteriör samt fysisk förmåga. För hanhundägaren att på samma sätt skaffa sig en klar bild om hanhunden är lämplig för avel avseende hälsa, mentalitet, arbetskapacitet och exteriör samt fysisk förmåga, innan spermiernas kvalitet försämrats.
Att äldre mödrar riskerar att få barn med Downs syndrom vet vi och det är nyligen konstaterat att barn med autism oftare har äldre fäder än icke autistiska barn.
Hur är det i hundvärlden? Ökar riskerna för negativ påverkan på valparna med föräldrarnas ålder?
Vad Matte kan förstå så är fyra år den optimala åldern för en hund att bli förälder för första gången. Om man både vill ta hänsyn till tikens fysiska förmåga att bära fram och föda en kull valpar och samtidigt låta henne visa vad hon går för avseende egenskaper värdefulla att föra vidare. Men första parningen kanske inte leder till dräktighet och då hinner tiken bli äldre. I artikeln anges fem år som översta önskade gräns för första kullen avseende den fysiska förmågan.
Hur man gör så blir det fel åt något håll i slutändan vad det verkar. Livets pussel är ett av de svårare!