På lördagen delade familjen på sig. Husse hade att göra i ekbacken tvärs över vägen. Grannen mitt emot hade låtit ta ner en stor och lutande björk och den fälldes ut på allmänningen. Där hade Husse kapat upp den och nu skulle de stora bitarna hem och staplas. En gåva från grannen som hade ved nog till bastun.
Vid torpet hade snickaren avslutat arbetet med altanen till lillstugan och i veckan som kommer skall han och kompisen lägga plåttak på lillstugan och skjulet. Men dessförinnan måste Matte röja rent kring stugan och på gårdstunet. Alltså tog Matte med sig hundarna dit och släppte dem lösa på tomten, för att själv plocka upp och bära undan kapat trallvirke och den gamla verandan. Samt en del förpackningsmaterial. På väg till torpet hade Matte handlat fikabröd för en "belöningspaus" i kroppsarbetet. En inredningstidning av budgetmodell inhandlades också. Men besvikelsen var stor när vaniljmunken kändes som en skorpa med sur kräm i mitten. Så går det när man mular i sig sådant man bör avstå ifrån. Skyll dig själv Matte!
Hundarna ordnade sysselsättning åt sig som vanligt. Násti hårdbevakade något i det höga gräset och troligtvis var det möss. Spår av sorkar har Matte inte sett. På samma plats som i förra veckan, satt/låg Násti och var mycket uppmärksam. Hon lyssnar. Inga hopp. Inget grävande. Ett musbo? Modji åt blåbär och skrotade omkring en del i skogsbacken, men låg även och vilade i närheten av Matte.
Dagarna flyter på och tiden går. Vad som förhoppningsvis finns i Modjis inre är ännu en väl förborgad hemlighet. Man vill så gärna, men Matte vågar inte sia om resultatet av parningarna. Det är så lätt att tolka diverse tecken. Bara för att man så gärna vill. Men dagarna flyter på och Modji mår bra och kampar och morrar och lever rövare med kopplet. Som vanligt. En kul hund! Måtte det bli fler kul hundar.... Husse och Matte är inte så mycket för de där som beskrivs som "lugna och lätta". Fart och fläkt och lite egen vilja passar bättre och stämmer väl mer med en arbetshund.
Innan hemfärd tog Matte en promenad längs traktorvägen och runt bandyplanen med lösa hundar. I närheten finns endast ett fåtal hus och en mycket smal grusväg leder till de olika fastigheterna. Ingen genomfart. Endast en familj har hund. Kustvägen går en bit bort. Här i Lillbyn är det lugnt och avskiljt men med busshållplats fem minuter bort. Skogen i ryggen och Östersjön framför näsan. Här är gott att vara. Här trivs hundarna.