Tisdag.
Matte tog en kort morgonpromenad med hundarna och begav sig sedan iväg till doktorn med sin handled som inte vill blir bra. Den stukades två dagar in på det nya året vid ett skarpt sökuppdrag, när Matte halkade på en isfläck. Försäkringsbolaget vill ha dokumentation och där ingår en röntgen. Så Matte fick en remiss och doktorn misstänkte att handleden varit bruten trots allt. Inte konstigt då att den aldrig förefaller bli som förr. En stukning kan ta lång tid, men nu börjar Matte ledsna på sin onda högerhand. Det positiva är att vänstern tränats upp och nu slår högern i styrka. Men Matte har saknat ridningen hela denna vår!
När Matte kom hem hade Husse sökt Matte ett flertal gånger på telefonen. En förfrågan hade kommit om Modji kunde vara behjälplig vid ett skarpt sök på kvällen. En person var saknad sedan flera dagar. Resvägen var lång och tidpunkten mitt i rusningstrafiken inte optimal. Familjen gjorde ändå valet att ställa upp, varför Matte sparade sina ben resten av dagen och slappade med hundarna i trädgården.
Så snart Husse kom hem begav sig familjen iväg och fastnade rätt snart i trafiken. Beräknad restid utan trafik var en timme plus några minuter. I realiteten med snigelfart genom tunnlar tog det nästan två timmar! Vid framkomsten blev det snabba ryck för att komma igång innan skogen blev full med skallgångskedjor. Matte fick på sig vandrarkängorna som är bekväma som tofflor att traska i och kompassen plockades fram. Ovanligt bra kartor hade både Husse fixat på jobbet och delades ut på plats! Bra skala och i färg! Det enda som inte kändes så bra var alla dessa mängder med stigar! Lätt förvirrande kändes det. Men Matte och Modji vandrade inte ensamma. Man kan inte hålla stenkoll på hundens reaktioner och samtidigt ha stenkoll på kartan och kompassen, varför Matte hade två säkrare med sig som skötte den biten. Ensam skall man inte heller gå i händelse av fynd.
En kontraorder kom så småningom och Matte med Modji och följeslagare begav sig tillbaka. Ett par gånger hade Modji indikationer. Kvällen slutade lyckligt och den försvunne hittades välbehållen!
Alla hundarna fick följa med denna kväll, då Husse blev kvar på samlingsplatsen vid bilen. Vilket kändes skönt då kvällen blev lång. Ensamma var de inte, då människor kom och gick hela kvällen. Kring sjuttio personer deltog i olika skallgångskedjor. Först vid midnatt var familjen hemma igen och ingen stress uppstod med ensamma hundar hemma. Trötta och nöjda med kvällen slocknade Lapskflocken när himlen började ljusna. Det tar ett tag att gå ner i varv efter ett skarpt eftersök. Även när utgången blir lycklig. Många tankar och många känslor.