Söndag.
Allt är ju relativt. Även vad som är en långpromenad naturligtvis. Matte läser om de som går vandringsleder i dagar, vardagspromenader på några timmar i skogen, åker skidor ett par mil en söndag och kör mountinbike i skogen med sina hundar. Cyklar med hundar bredvid eller framför många mil och springer och kör drag. Inte stickande under stol med en viss avundsjuka över förmågan. En för Matte tappad förmåga. Minns sina två Husky/Schäfer och gemensamma, milslånga, ridturer med lösa hundar. Omedelbart följda, utan tidsödande klädbyte, av en lika lång ridtur då även hästen måste få sitt. Ridbyxor är utmärkta för längdskidåkning. Matte är inte bitter! Men minns och kan känna viss avundsjuka och saknad. Olika falla ödets lotter hälsomässigt. Man får göra det bästa av det man fått!
Det gjorde Matte på söndagen! De partier av den närbelägna golfbanan som nåtts av solen och ligger bara, utökas nu för var dag. På förmiddagen begav sig Lapskflocken dit, med avsikten att ta en promenad med lösa hundar i solskenet. Matte iklädd Icebugs av säkerhetsskäl och hållande i en krycka med isbrodd av säkerhetsskäl. Hundarna älskar dessa promenader! Andra hundägare går här och mängder med harar lämnar godsaker efter sig som får hundarna att vid barmark ligga i ständigt flytande rörelser över ytorna i sitt födosök! Korta stopp för ätande av harpluttar och intensivare nosande här och där och lite sorkjagande ger dem god intervallträning.
Husse och Matte promenerade uppför slänten bortöver mot skogen och natrureservatet. Hela golfbanan är inhägnad med lågt elstängsel för att hålla vildsvinen ute. Lätt för hundarna att hoppa över om de skulle vilja. Men de är så koncentrerade på sitt harpluttletande att de inte visar något intresse för att ta sig ut i skogen. De bor ju i skogen med samma djur runt huset.
Uppför gick det i en långsam stigning i en halvtimme och här på platån mot skogen gjordes en vid u-sväng på den mark där snön och isen försvunnit. Tillbaka ledde sedan promenaden via några stora och nyditlagda sandhögar, som lockade hundarna till lek. Här fick Matte ta det mycket sakta och försiktigt över ett parti med torrt fjolårsgräs stickande upp ur lite halvfrusen och halkig snö. Medan Matte tog myrsteg hann hundarna leka färdigt och promenaden gick vidare tillbaka mot klubbhuset och parkeringen. I svagt och behagligt nerförslut hela vägen! Nu stod inte Husses bil där ensam längre. Två golfare var på väg ut på den åretruntöppna niohålsbanan! Väldränerad i skogen vid sidan av. Nu lär det inte stå på förrän även drivingrangen öppnar och då blir det svårare att ta sig ut på hundpromenader här. Hoppet står till skuggiga norrlägen på artonhålsbanan som fördröjer ett öppnande av även den banan.
Matte levde i nuet i allra högsta grad och njöt stort av att kunna komma så långt bort på banan och att kunna gå såpass obehindrat i relativt "god fart". Äntligen fick hundarna också komma iväg längre bort från de ytor där de nu fått roa sig en tid, medan Matte stolpat omkring och gåtränat i djup snö. Så väldigt lång kilometermässigt var väl inte denna promenad, men ett par kilometer avverkades nog. Tidsmässigt var det väl ingen långpromenad heller för de flesta. Men för Matte där, då och nu var det en promenad lång nog för att kallas långpromenad. Allt är ju som sagt relativt. En långpromenad är ju lång om den tar lång tid, likaväl som om den sträcker sig över en lång sträcka rent geografiskt. För Matte var ett delmål uppnått. En långpromenad med lösa hundar på golfbanan var genomförd.
Matte snubblade över en läsvärd artikel i SvD som hon gärna delar.
Söndagens promenad, klicka för större bilder.
