Mattes nuvarande tillvaro skiljer sig inte så våldsamt mycket från den under 19 år som dagmamma. Det är Mattes uppgift att se till att den lilla gruppen av småbarn får en meningsfull tillvaro på dagarna, mat på regelbundna tider, utevistelse och väl avvägd vila. Samt introduktion i vuxenvärlden. MEN, Matte slipper dagbarnsföräldrar som inte passar tiderna och som försöker smuggla in sjuka barn. Matte slipper dagliga lämningar och hämtningar och dagbarnsföräldrar som har åsikter om hur hemmet är inrett och möblerat, hur Matte lagar maten och enskilda önskemål om barnets favoriträtter. Matte har det väldigt bra som kan styra sina arbetsdagar helt själv och slipper arbetsgivare. Matte kan plocka russinen ur kakan! Med dessa tre Modjiknytt som har väldigt roligt tillsammans. Samt med sin mor och mormor. En grupp lagom stor för lite etologistudier på hemmaplan. Mycket givande!
Fredag före julafton. En dag som var planerad för inköp av julmaten. Knyttkollo rastades längs vägen och alla kissade som på kommando. De hivades in i bakskuffen tillsammans med sin mor och mormor och sedan for Matte iväg en mil, ner till ICA i Brottby med hundflocken. En butik där man planerar sina kundbesök genom att skicka ut rabattkuponger för att styra julhandeln. Vecka 51 lämnades 15% rabatt på inköpen och självklart var detta något Matte ville utnyttja. Handla på hemmaplan med möjlighet att ta med knyttkollo för träning.
Med nyrastade hundar i bilen, kunde Matte handla utan stress. Bilen var strategiskt parkerad med bakluckan vänd rakt mot ingången till butiken. För maximal exponering av livet kring butiken. Bilar som fotgängare. Butiken ligger intill både E 18 och Gamla Norrtäljevägen. Centrum i den lilla orten med den stora herrgården mitt emot. En grill och längre bort en mack och en pizzeria. En skola, ett dagis och en tandläkare. Det är i princip allt. En bondhåla om man så vill. Här trivs Matte. Knytträning. Ständigt. Aili satt som en staty och tittade stint ut genom ett av sidofönstren när Matte lämnade bilen.
När Matte så småningom återkom till bilen, var knytten vakna och alerta. Matte ställde upp bakluckan och lastade in matkassarna i baksätet. Tre mycket nyfikna valpar satt i givakt innanför grindarna och tittade på kunder, julgransköpare och bilar. Så väldigt mycket folk var det inte så här mitt på dagen. Mest panschisar som Matte, som inte stressade. Perfekt! Matte körde tillbaka kundvagnen och bakluckan var uppfälld. Knytten hann titta ganska mycket. Bilar parkerade intill och människor med skramlande kundvagnar passerade på nära håll.
Nu var det dags för knyttkollo att få komma ut i verkligheten lite mer radikalt. De hade fått ett litet smakprov en bit från ovan i bilen. I trygghet med mor och mormor. Nu skulle de ner på marken och utan äldre släktingar. Matte kopplade trion och tog med dem ut i vardagen. Över den relativt lilla parkeringen med bilar på väg till och från. Ut på de små gräsytorna mellan gångvägar, av och påfarter till motorvägen, gamla landsvägen, butiksparkeringen och infartsparkeringen. Fordon av alla de slag rörde sig på alla håll kring knytten. Men också människor. Vänliga och välvilliga människor, som bara måste stanna och klappa, när tre knytt gick dem till mötes på bakbenen! Viftande kollektivt med framtassarna. Öronen bakåtstrukna och med stora leenden på de små läpparna. Å så glada alla valparna blev åt alla klappar! De kunde bara inte fatta att den unga tonårsgrabben med huvan nerdragen över ansiktet bara gick FÖRBI! Utan att se dem! Nästan trampade på dem. De som visade så tydligt att de var små och snälla och så väldigt gärna ville hälsa på honom. Även det en nyttig erfarenhet. Alla vill inte bli hälsade på av tre små knytt som hoppar jämfota av glädje. Hur konstigt det än kan förefalla.
Med så mycket fordon och ovana ljud omkring sig blir det jobbigt att hålla stenkoll. Insåg knytten. Bättre då att fokusera på människorna som kom mer sporadiskt. Eller intressanta saker på marken. Som små plastbitar, vissna löv och pinnar. Eller en och annan smurfblöja (begagnad engångsprilla). För knytt som inte bor i ett samhälle är en enstaka bil på vägen någon gång ibland, naturligtvis avvikande på ett helt annat sätt och kan upplevas som skrämmande. Men så här blir det annorlunda. En del av livet. Som de helt enkelt måste vänja sig vid. Under denna viktiga präglingsperiod.
Hemma i köket packade Matte upp all mat och knytten fick tuggpinnar att varva ner med. Varpå de somnade sött och smälte alla intryck.
Innan skymningen var det dags för lite mer utevistelse på tomten för knytten tillsammans med de vuxna hundarna. I samband med eftermiddagsmålet. Matte försöker i görligaste mån ta ut dem alla direkt efter varje måltid. Husse fick gå långpromenad med Násti och Modji lite senare.
Här finns bara två vuxna hundar och tre valpar. Hur får man ihop all denna nödvändiga träning med fler valpar som är kvar efter åtta veckor ålder? Med fler vuxna hundar i familjen? Frågar sig Matte. Som antagligen bara är för gammal för att kunna tänka sig en större flock än så här. För sliten i kroppen och i behov av en ny höft. Men roligt är det! Å andra sidan, är man yngre måste man oftast även slita för sin försörjning. Hunduppfödning är inget man kan leva av. Hur hinner man?