Måndag.
Dagen ägnades i stort sett åt trädgårdsarbete. Tidvis häftigt regnande i kombination med mycket kraftiga vindbyar under söndagen, skapade lite oreda bland blommor som behövde stöd för att resa på sig och en del grenar på buskar längs staketet måste beskäras. Aili flyttade runt lite mellan uterummet och olika platser utomhus. Hon såg ut att ha gått i viloläge men var på alerten så snart någon hund passerade. Tyst iakttog hon de hundar som passerade utanför staketet.
En kort paus gjordes i trädgårdsjobbandet när möjligheten att äta en måltid på golfrestaurangen utnyttjades. Rätt som det är stänger den för säsongen och det gäller att passa på när god mat lagad av andra finns på nära håll, när man bor ute i skogen.
Ungefär när alla andra satt hemma och åt middag, tog Matte en promenad i skogen längs den närbelägna skogssjöns stränder med Aili. Nu har badsugna lämnat klipporna och den lilla stranden och det känns lugnare att hundpromenera vid sjön. Det tar bara tio minuter att promenera från Lapskreviret upp till sjön, där den friska nordanvinden låg på hårt från andra sidan sjön. Vattnet plaskade mot klipporna och skummet flockades i vattenbrynet.
Aili släpptes lös när sikten var god åt alla håll mellan de glesa tallbestånden, på den bergiga marken längs sjöns södra strand. Aili får vara okopplad under ansvar och med god hörsamhet och följsamhet. Matte tog tillfället i akt och tränade både fjärrdirigering och avståndslydnad samt katastrofkommando - "stanna!". Ett tips från arrangören inför årets stundande lagtävling är, att i varje lag bör en hund som kan söka fritt okopplad ingå. Aili kan nog vara den bäst lämpade för frisök långt ut från sin förare, i det lag där hon och Matte ingår.
Matte skickade upp Aili på bergknallar längs vägen, ut på uddar och upp på stenar. Matte dirigerade med "framåt", "vänster" och "höger" samt "stanna", "vänta" "sitt" och "stanna kvar". Även inkallning tränades det på. Aili gjorde precis som hon skulle och höll god koll på Mattes rörelser, när hon tog för sig och nosade överallt längs stranden och stigen. Vid stranden var det till en början tveksamt om Aili skulle gå ut en bit i det vindpiskade vattnet för att hämta in ett stycke av en murken trädrot, som skvalpade i vattnet. Men med lite övertalning fick Matte det stora och vattentyngda halvmurkna trästycket. Snyggt överlämnat i handen! Vad nu Matte skulle med det till... Apporteringsträning under lite speciella förhållanden.
Den 13 juni gick Matte här med Aili och hennes mamma Modji. Lycklig över att Modji orkade! Modji var glad och fick gå lös och nosade mycket överallt. En månad senare orkade hon inte alls och fick febertoppar och fick somna in på ett oplanerat och alldels för tidspressat sätt på en veterinärklinik. Sättet det skedde på gör ännu ont. Utöver den stora saknaden som verkligen gjorde sig påmind på måndagens proomenad.
Nu var det Aili och Matte. Aili var ensam i fokus och naturligtvis blev det en helt annan promenad än mängderna med promenader med två hundar under de senaste fem åren. Dessförinnan med tre hundar.
Nu var Aili av naturliga skäl mer fokuserad på Matte, så som varande hennes enda sällskap. Aili var samarbetsvillig och lyhörd och när en kvinna med raska steg närmade sig långt borta på stigen ropade Matte "stanna" till Aili. Som befann sig några meter framför Matte på stigen. Aili stannade direkt, Matte kallade in Aili och kopplade upp sin hund. Kvinnan hälsade på distans och passerade ett stycke vid sidan av i en annan riktning och Aili kunde åter få vara okopplad.
Det blev en annan promenad än tidigare. Det var inte Matte och hennes lilla hundflock. Det var Matte och hennes hund. Aili var ute och gick med Matte i skogen. Vilket var något annat än med sin mamma Modji och Matte. Det var lite "du och jag Matte" kring Aili. Lite annorlunda. Närmare. Genom den tätare skogen gick Aili kopplad och när något djur någonstans fick Aili på alerten, var hon taggad men balanserad och hörsam. Samt samarbetade med Matte i sitt sätt att kolla om även Matte uppmärksammat vad det nu var. Trloligtvis en ekorre strax intill, men även något annat längre bort.
Hem kom Aili och Matte efter en och en halv timme tillsammans i en omväxlande natur. Full med minnen från tidigare hundpromenader, men nu var det en ensam männsika och en ensam hund. Det var länge sedan och både tomt och inte alls. Närhet.
"Du och jag Aili!"