Matte tyckte nog att omgivningen hördes ovanligt tyst under träningen på onsdagkvällen. Öronlock? Även på torsdagmorgonen kvarstod denna lockkänsla och Matte började misstänka något fel på hörapparaten. Den var stendöd trots batteribyte.
Torsdagen inleddes alltså med en kortrunda med hundarna och därefter måste Matte fara till Norrtälje för att uppsöka hörapparatteknikern. Som konstaterade att ett fel begåtts vid ihopmonteringen och en sprint saknades. Apparaten glappade och det var ett under att Mattes dyrbara lyxapparat inte hade ramlat ner på marken. Tur skall man ha ibland. Tandläkaren hade förmodligen kommit åt apparaten och då hade den saknade sprinten inte förhindrat att delarna drog isär. Resan tog sin rundliga tid och hemkommen igen fanns bara tid för en kortare rastningspromenad med hundarna. Tid var bokad för Gázzis elektroterapi av bakstället.
Fredagen var uppbokad även den. Hundarna fick också denna dag nöja sig med en mycket tidig kortrunda. Matte och hennes syskon hade en tid bokad på banken innan öppningsdags. Matte måste alltså för ovanlighetens skull ge sig ut i den hetsiga morgontrafiken in mot Stockholm. Det tar tid att avsluta ett långt liv och äntligen skulle ett arvsskifte göras. När syskonskaran återsamlats togs dagen tillvara och hundarna fick klara sig själva en stor del av dagen. En biltur förbi Mormors hus visade med all önskbar tydlighet att förändringar skett. Det varmgula, nymålade huset, med välkomnande altaner och blomförsedd balkong var omvandlat till en stor svart låda. Altaner och balkong var avskalade, huset breddat och allt var så svart att huset nästan var svårt att hitta bland nyutslagna björkar och ymnig grönska, som Mormor vårdat i många, många år. Ett helt nytt hus stod där och såg modernt och mörkt ut bland de äldre villorna, samtliga målade i olika gula/orange toner. Matte har ett helt album med bilder på huset från Mormors tid, som stöd för minnet. Livet går vidare. Både utan Mormor och hennes hus.
Hundarna fick en skogspromenad tillsammans med Matte på sena eftermiddagen och de fick tillbringa mycket tid i frihet på tomten under kvällen. Matte hade tänkt sig en cykeltur med Násti och Modji, men efter en hel dags hostande fanns inte orken i den kraftiga vinden. Násti var sjövild och anföll en lång pinne (nerblåst gren) som hon själv kastade upp i luften! Hon slog ner den och rullade sig på den. För att sedan få ett tokryck och rusa runt på gräsmattan med pinnen greppad på mitten. Matte, Gázzi och Modji gjorde så gott de kunde för att inte bli nermejade. Gázzi hängde på när hon blivit urborstad och jagade sin dotterdotter. Dessa barnbarnanfall skänker Gázzi stor glädje, men resulterar ibland i en viss överansträngning av bakdelsmuskulaturen. Matte tänker inte hindra Gázzi från att uppleva glädje. Även om det får negativa konsekvenser ibland.