Detta att rasen Lapsk Vallhund, tillsammans med övriga Lapphundraser och många andra som Chihuahua, har använts i arbete bland annat för att de har nära till skallet och har avlats för att lätt kunna börja skälla i olika sammanhang, faller inte alla i smaken. Däremot faller utseendet lite för många i smaken kanske. Man vill få information om rasen och när samtalet kommer in på skällande och självständighet förefaller hörsen ibland bli aningen selektiv. "Det kan man träna bort" anser många. Men får rätt snart revidera den uppfattningen. Det är en nedärvd egenskap. Man köper en valp och förvånas sedan över att det är så svårt att få hunden tyst. Man irriteras över att hunden skäller när besökare kommer, larmar och säger till sin ägare att flocken får besök. Enligt hur den är skapt.
Lapska skäller inte sällan när de blir upphetsade. När de leker. Rasen är mycket heterogen och det skiljer sig naturligtvis mellan individer. Skallet ligger ytligt och när energin pyser över låter det ofta. Det är en arbetande hundras och förleds man att försöka avla bort förmågan att lätt ta till skall,för att tillfredsställa dem som vill ha en robust sällskapshund, gör man hunden handikappad i arbetet med renar. Den är inte längre önskvärd inom renskötseln, där den hör hemma. Man måste vara öppen med att rasen Lapsk Vallhund, liksom andra Lapphundar, har lätt att ta till skall. Det blir fel om man försöker avla bort detta genom att avla på liten motor och lite energi och lugna, mindre arbetsmotiverade individer. Inom alla arbetande hundraser där man vill ha mindre av arbetsegenskaperna och mer av sällskapshundegenskaperna. För att man gillar utseendet. Exteriören är populärare än interiören. För en del som valt en hund av en arbetande hundras som har lätt att ta till skallet.
Därmed inte sagt att den skall tillåtas att skälla i tid och otid! Obs! Att jobba med att styra upp skallet förenklas om man har egen erfarenhet av att fostra hundar, innan man införlivar en Lapphund i flocken. Att få en Lapphund att helt vara tyst är nog inte så enkelt för någon. Inte heller att få en Retriever att sluta bära på saker!
Vill man ha en hund som inte har lätt att börja skälla, köp inte en Lapphund eller en Spets. Vill man ha en hund som inte vill bära på saker köp inte en Retriever. Ungefär så. Dessa beteenden är nedärvda och tränas inte bort lätt som en plätt.
En väg att gå om man vill ha en hund av en lättskallad ras, trots allt, är att använda sig av skallet och styra upp det. Som i sökarbete där hunden får markera fynd med skall. Om man inte har möjlighet att låta den jobba med djur. Det är lättare och mer rättvist mot hunden att jobba med den och inte mot den.
