På torsdagen var det dagsregn. Stundtals vräkte regnet ner från en öppen himmel och vattnet hann inte rinna undan. Matte hade lovat visa en sommarboende granne de två för henne okända loppmarknader, som Matte besöker relativt frekvent. Så här i semestertider är de öppna dagligen. Eftersom de är belägna inomhus kändes inte regnandet som något hinder, snarare tvärtom. En bra sysslesättning.
Färden gick i nordostlig riktning, ut mot kustvägen mellan Norrtälje och Åkersberga. Den första anhalten var Bergshamra vid Bergshamraviken. En vik av Östersjön ett stycke söder om Kapellskär. Vägen hit minner om Sverige på 50-talet med många gamla gårdar i härlig Roslagsnatur. Riala är en ort som på senare år blivit allt mer populär med sitt läge inte alltför långt från E18 Norrtäljevägen. Man kan bo på landsbygden, nära kusten och pendla in till Stockholm dagligen utan problem. Trots det byggs det inte mycket nytt. Gamla hus renoveras och får leva vidare och miljön bevaras. En pärla med den gamla kyrkan centralt placerad.
Matte och grannen föreföll vara dagens första besökare, men snart var både möbelutställningen och butiken fyllda med förbipasserande turister. Här kan man fynda fina möbler från trakten, tillverkade i början av 1800-talet och även tillverkade i gårdarna runt om i vissa fall. Uppköpta dödsbon som till en viss del stått orörda sedan möblerna flyttade in för tvåhundra år sedan. Gammal allmoge från trakten, men även lite finare möbler med många år på nacken. Här trivs Matte och grannen hittade något som fick följa med hem.
Färden gick vidare söderut längs kustlinjen, där vattnet skymtade titt som tätt. Byar där man livnärt sig på fiske, jakt, jord- och skogsbruk passerades. I Vettershaga svängde Matte in till Lillbyn och visade det lilla torpet som grannen jämförde med ett litet muséum, visande livet i en liten torpstuga på 1940-50 talet. Matte gladdes över detta och över att inte en enda ny myra visade sig vare sig död eller levande! Ute vräkte regnet ner och någon fikastund kändes inte lockande.
Strax sydost om det gamla fina bruket Wira intill den populära bröllopskyrkan Roslags Kulla och Östanå Slott ligger Östanå färjeläge där man tar färjan över till Ljusterö. Här finns också loppisen Lumpladan. Även här strömmar turisterna till så här års, när fritidshusen på ön och skärgården lockar. Butiken har utökats med ett stort rum och här hittade Matte en Art Deco spegel från 1930-talet med facettglas och vacker ram. Den kommer nog att passa bra i det nya sovrummet så småningom. Även här kan man fynda äldre bruksföremål från trakten och här finns en mängd föremål från ett rekvisitaförråd som håller på att tömmas. Med många segel som bakgrund i sundet, kunde Matte och grannen här ta en fika under tak i den lilla butiken/grillen vid stranden. Färjorna gick i skytteltrafik och köerna hann aldrig bli långa. Solen tittade fram en stund till och med!
Hemma hade Husse utnyttjat regnet för att få sättsanden genomvattnad och mer packad. När regnet vräkte ner tog han paus, men i övrig hade han jobbat på mellan skurarna och finregnandet med plattsättningen. Hundarna kunde fritt välja var de ville vara och valde alla tre att inte lämna glasverandan. Då och då studerade de Husse förehavanden rätt ointresserat. Mer intresserade blev de när han tog med dem på en skogspromenad, för att räta ut kroppen. Hundarna vet nu att i skogen finns det mogna blåbär i mängd!