SÖNDAG
Solen sken och det var en minusgrad. Ganska blåsigt ännu men inte så farligt i lä av skogen. Lapskfamiljen tog en gemensam långpromenad tvärs över skogen, mot Gamla Norrtäljevägen och Huvudstadens golfbana vid Lövsättra.
Marken var frusen, det var frostigt och fint, inte halkigt annat än enstaka isfläckar. Násti fick gå kopplad med Husse och Modji hade Matte i koppel. Aili fick springa lös försedd med "vargpingla" i reflexhalsband från LST. Ett bra sätt att låta skogens djur höra var hon fanns och Matte hade bättre koll med det gula halsbandet på den bruna hunden, som flöt ihop med den bruna marken. Här finns mycket vilt i skogen men inte längre några kända vargar. Mycket grisar/vildsvin! Man ser spåren av dem och hundarna har vittringen. Skygga djur som håller sig undan, men som agerar om de blir retade. Aili måste hålla sig på inlärt avstånd från Matte och skötte sig bra trots en stundtals mycket hög nos!
Borta vid Lövsättra gick familjen en sväng ut över golfbanan längs skogskanten. Innan återgång österut och hem. Detta var första gången på mer än ett år som Matte kunde gå denna sträcka. Matte hade ett behov av att gå som förr och satte fart. Lämnaden Husse efter sig.... Ja faktiskt. Matte och Modji älgade på tillsammans med Aili och stannade och inväntade Husse och Násti med jämna mellanrum. Det var obeskrivligt skönt att kunna gå med stora steg och god fart genom skogen. Känna pulsen och lungorna fyllas med frisk skogsluft. Känna att kroppen utförde det hjärnan ville. Känna att livet fått kvalitet igen! Att gå från handikappad och oförmögen att gå längre än ett par hundra meter med svårighet, till att älga runt som för tio år sedan i skogen på fyra månader, är makalöst märkligt. Matte tror inte på underverk men på skickliga ortopeder.
Efter närmare två timmar i skogen kom familjen hem igen och nu var det fikadags! Även hundarna fick en godbit i form av ett stycke naturligt hundtugg.
MÅNDAG och klämdag.
Trettondagsafton blev veckans träningstillfälle, vilket innebar heldagsträning för gruppen. Igen! Lyx med lediga dagar för knegarna i en grupp som består av några pensionärer/deltidspensionärer och några icke fullt så fria ännu. Vilket för en del kanske låter som en avdelning av PRO med hundklappande som akrivitet för psykiskt välbefinnande. Förvisso har gruppen en mogen medelålder, men betänk så mycket erfarenhet här finns! Vilket visade sig med fjärdeplaceringen på lagtävlingen för räddningshundar från hela landet. Här finns det folk som tränat hund och levt med hund i 50 år! Eller mer. Mycket livserfarenhet ryms i denna träningsgrupp.
Dagens träning ägde rum i en julstängd Näsbydalskola. Varför mer än kulvertarna kunde nyttjas för sökträningen. Hundarna bands upp i vanlig ordning nere i förrådsutrymmen i källaren och slapp ligga i kalla bilar. Två besökare var nyfikna på typen av sökarbete i jämförelse med skogssök och de hängde med på kompisens sök och avvek sedan. Loppan var duktig som vanligt och de fick se patrullhunden uppföra sig som en rutinerad räddningshund!
I övrigt var det fem Lapska som tränade denna dag. De fick alla i stort sett samma upplägg med endera fyra figgar och en facitgubbe eller fem figgar och inget facit. På förmiddagen avsöktes alla kulvertar och källarutrymmen och det är lika märkligt varje gång att det man tror skall vara lätt för hunden kan vara väldigt svårt beroende på ventilation och fläktar som för iväg vittringen lite hur som helst. Aili fick som vanligt ett annorlunda sök utifrån hur hon utbildas. Matte höjde ribban lite och tjejen blev brydd. Förstod plötsligt inte riktigt. Men träning är träning och inte minst UTBILDNING. Matte måste förklara tydligare.
Gemensam lunch intogs på ett matställe i närheten och på eftermiddagen fortsatte träningen i skolans entréhall. Här slog vittringarna ihop med varandra och många stängda dörrar gjorde uppgiften knepig för hundarna. Det drog även från ytterdörrarna och även här finns givetvis ventilationstrummor. Som legor/gömställen användes toaletter, utrymmen mellan ytterdörrar, inne i kiosken bakom stängd dörr, på golvet bakom en bänk. Även två figgar i samma lega för Násti och Modji, där dörren stängdes när en gått ut. Träning av återsök! Tre av hundarna fastnade vid expeditionsdörren och troligtvis fanns någon där inne. En kvinna anlände samtidigt som träningsgruppen. Ingen av hundarna markerade dock. Under dagen tränades det även med jackor utlagda i sökområdet och köttbullar i en burk högt ovan golvet för en av hundarna. Störningsträning får inte glömmas bort.
Mörkret föll och träningsgruppen kände sig nöjd efter en dags intensiv hundträning. Trots skador valde två i gruppen att ändå vara med och leka! Bussigt! Det tackar resten av gruppen för. Legorna kan alltid anpassas efter vars och ens fysiska förutsättningar för dagen.
När Matte fick frågan om hon vet vad en Elm-ätare är, såg hon ut som ett stort frågetecken, men försökte vara smart och svarade: "Tja, något med el bör det väl vara....?" Blahablaha! Rätt svar: Elmätare. Men det hade säkert alla ni läsare fattat med en gång. Lite trötta var nog alla när de for hem åt olika håll efter en mycket givande träning.
Tack alla för att ni valde att träna hund med oss hela denna Trettondagsafton! Trevlig Trettondag allihop!