Att föda upp en hundras med mycket gamla anor är att i viss mån föra ett kulturarv vidare. Föder man upp en hund av Lapphundras för man den samiska kulturen vidare. Hundraser som funnits i Sápmi så länge det funnits renskötande samer där. Ett land där gränsen inte går från norr till söder, utan från väster till öster. Där det har funnits renskötare har det funnits hundar. Hundar avlade för att vara användbara som hjälp i renskötseln. I Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Där hundar har använts i renskötseln och ännu används i renskötseln! Man har avlat på de hundar som varit dugliga helt enkelt. Eftersom Lapphundraserna ännu används i renskötseln, det är inget som "bara är historia", torde det vara väsentligt att även i dag bevara rasernas arbetsegenskaper och sundhet för att inte fördärva ett kulturarv. För att göra detta måste man känna till avelsdjurens egenskaper ställda mot användbarhet inom renskötseln, eller därmed jämförbara hundjobb/sysselsättningar.
När det gäller rasen Lapsk Vallhund förefaller ett intresse finnas för att endast köpa en sådan hund som en "robust sällskapshund som kan gå med barnfamiljen i skog och mark okopplad och i övrigt hålla sig lugn." "Avknappen" efterfrågas oftare än "påknappen", vilket kan förefalla märkligt när man intresserar sig för en hundras lämplig för renskötseln. Ofta landar man i att efterfrågan styr tillgången. Helt allmänt. Det är inte bara utställningsdomarna som styr de olika rasernas utveckling! Alla raser genomgår gradvis förändringar i tjugoårsintervaller.
Om Lapsk Vallhund ännu om tjugo år skall vara en ras där renskötare kan köpa renrasiga Lapska Vallhundar lämpliga för arbete, måste fler än renskötarna själva tänka på rasens framtid som en arbetande hundras avelsmässigt. Med friska höfter och armbågar på avelsdjuren. Med ögon kontrollerade mot ärftliga ögonsjukdomar och med någon form av mental testning utförd. Samt med kunskap om avelsdjurens användbarhet i arbete.
Om Ailis och Nemos tvåveckorsknytt här hemma i lådan kommer att vara arbetsdugliga som vuxna hundar i framtiden, kan ju inte Matte veta. Hon har gjort så gott hon kunnat genom att föräldrarna är sunda och dugliga arbetshundar. Mycket hänger sedan på hur materialet tas tillvara. Både under präglingsperioden här hemma och sedan i de nya hemmen. Förhoppningsvis kommer två av dem att kunna följas på nära håll.
För föräldrarna Aili och Nemo väntar "jobb"! De är nu anmälda till årets lagtävling för sök- och räddningshundar i oktober. "Först till kvarn" gäller och anmälan öppnades sent i går kväll. Aili tävlar i Lag Gátchis och Nemo tävlar i Lag Räddningspatrullen. Tävlingen går i Skåne den 11-13 oktober. Fler Lapska Vallhundar ingår i de båda lagen. Träningsgruppen har alltså med två olika lag.
Tanken med att ge Ailis och Nemos knytt samiskt korrekta namn, inklusive kullens gemensamma namn, är Mattes sätt att försöka föra samisk namn- och språkkultur vidare. Att det blev just lulesamiskan är en slump, då ordet "åtså" som kommandoord för "sök" på just lulesamiska var ett måste!