På måndagen tog våren ett tydligt steg tillbaka. En kraftig, byig och isande kall vind gjorde utomhuslivet föga njutbart. Familjen hade några ärenden att uträtta och vid hemkomsten sprang hundarna direkt till ytterdörren och ville in! Lusten att bli kvar ute föreföll minimal. Lite senare tvingade Matte ut dem på en kortare promenas trots allt. Passade på att se till tomma fritidshus och kunde därmed hålla sig och hundarna någorlunda i lä kring stugorna. Gående på vägen gick hundarna med bakåtvikta öron i stark motvind och de föreföll uppskatta att gå mellan husen och berget bakom, längs den trånga dalsänkan där vägen går mellan två berg. Krokusarna på slänten mot bäcken knep ihop sig för att skydda sitt allra heligaste och fågelsången hade tystnat. Åska var det varnat för, men den höll sig från den lilla stugan i skogen och härjade annorstädes i Stockholmstrakten.
Matte tvingade kvar hundarna utomhus, medan hon själv försökte få fast lite påskfjädrar på några grenar framför huset. De blåste hit och de blåste dit, men till slut satt de på plats. Under tiden väntade hundarna på yttertrappen för att få komma in i stugvärmen. Mattes fingrar var stela som pinnglassar när hon så småningom öppnade åt hundarna. Påskliljorna i krukor fick stanna i uterummet och potatisarna som ligger på förgroning saknade både ljuset och värmen den här dagen. Björklöven i påskriset i uterummet tar god tid på sig att slå ut.
Matte tände en brasa till hundarnas förtjusning och lagom till att Husse återkom hem var stugan uppvärmd.