Nu är tiden för alla olyckliga djurtomtar inne. Djur i alla åldrar, även valpar och kattungar, förses med hela tomtedressar och fotas i olika sammanhang. Varför skall djur bära annat än ändamålsenliga kläder som fyller en funktion och skyddar mot väta och kyla för hundar som så behöver. Kläder som sätts på i en positiv situation som en stundande promenad. Varför skall man över huvud taget klä ut djur.
Även djur har känslor och ur ett berikningsperspektiv, när man skall låta djur få göra för respektive art naturliga saker rimmar det rätt illa. Våra husdjur ogillar nog lika mycket när vi gör dem till åtlöje och skrattar åt dem, som vi själva skulle göra i en liknande situation. Vem vill bära dumstruten på jobbet eller på FB. Påtvingad av någon annan. Inget man valt själv.
Det smygstartade vid Halloween nylligen. Spökhundar, spökhästar och spökkatter iklädda vita lakan med hål för ögon och nos och ibland öron. Sittande/stående på kommando och fotade för att ägaren skall få många gillanden på sociala medier.
Nu skall man skapa fina julhälsningar och sätter på sitt husdjur en röd tomteluva (eller ett par renhorn ?), illa anpassade för ett djur med upprättstående öron; även tomterockar och ibland hela kostymer för fina/roliga foton. Varför. Utklädda hundar och katter med olyckliga ögon som lyckliga hundägare hänger ut på nätet. Det finns många olika redigeringsprogram för att skapa bilder, så varför inte bara "photoshoppa" och klä på tomteluvor direkt på skärmen. Man förfasar sig över att man förr visade upp människor med missbildningar eller människor kortare eller längre än flertalet och skäggiga damer på cirkus för att roa folket.
Lyteskomik förekommer än i dag. Vi förlöjligar våra djur genom att klä ut dem till spöken och tomtar och sedan skrattar vi när de försöker bli kvitt eländet. Sedan säger vi att vi älskar våra husdjur. Är det att älska någon. Att förlöjliga vår pälsling.
Som sextonåring iklädde Matte sin Dvärgpudel något plagg avsett för en av syrrans dockor och fotade sin hund i en dockvagn, med kusinens Storpudel som barnvagnsförare. Den bilden finns kvar och Matte skäms. Ännu efter 60 år. Ungdomligt oförstånd.
Oavsett så tycker inte Matte att det är snällt att klä ut sitt husdjur för att få andra att skratta.
Måndagen var kall med tolv minusgrader och hundarna fick stanna hemma, när Matte tog bilen och begav sig ut på en shoppingrunda på snöiga och smala vägar; för att nå bredare, rakare och mer välplogade vägar. Smala och kurviga vägar som lockar ungdomar att nattetid sladda runt och försöka pricka så många orange vägpinnar som möjligt, för att knäcka dem. Fort går det och ibland för fort och bilar hamnar i diket. Men resurser finns och bilar dras upp utan att avåkningar rapporteras. En ny och utbredd lek på länets kurvigaste väg. Något polisen uppmärksammat, men man har inte lyckats ta någon på bar gärning ännu. För övrigt en väg där poliser själva övningskör. Risken för frontalkrockar är överhängande och slalomspåren kors och tvärs över vägen i snön skrämmer. När Husse och Matte for hem sent i fredagskväll pågick slalomkörning och spåren hela vägen hem genom skogen gjorde både Husse och Matte livrädda. Vem skulle de möta, när och var...... i en kurva, på ett backkrön. Två avvåkningar syntes tydligt. Flera knäckta vägpinnar.
Nu kom Matte både dit hon skulle och hem den här dagen. Ingen självklarhet när eporna missbrukas å det grövsta. Buskörning är buskul när vägarna går att sladda på! En livsfarlig lek.
Hundarna väntade otåligt på Matte och ville ut på promenad! Det fick bli en rogivande sväng upp till sjön där isen ligger; bäcken porlar friskt under den lilla bron och ännu har skogens djur möjlighet att komma åt vatten. Dock har rådjuren det knepigt med mattillgången i den djupa snön. Vänliga människor försöker hjälpa dem.