Torsdag.
I tisdags sprack den enda kvarvarande visdomstanden. Vilket inte var fullständigt oväntat då den för ett år sedan var mycket svår att komma åt att laga på ett riktigt bra sätt. Tandläkaren "gjorde så gott han kunde för att slippa dra ut den". Hälsan tiger still och det har fungerat - fram till nu. Då mottagningen ligger i ett köpcentrum och sådana ville Matte undvika, hade hon på torsdageftermiddaen fått en tid på en liten filial där man kom in direkt från gatan. Lite vasst slipades av men tanden måste bort och det måste ske på huvudmottagningen. Matte skickades hem och skulle kontaktas.
Ytterligare ett vårdrelaterat besök måste göras, då ett prov måste tas på vårdcentralen. Matte vill verkligen inte besöka sådan platser i nuläget! Matte iklädde sig munskydd, hade tur, bara två före. Sedan hade Matte otur. Läkaren hade glömt skicka remiss! Matte skickades in på mottagningen där många satt i väntrummet. Stressad Matte, då det var på gränsen till trängsel. Luttrad sköterska hade varit med om detta många gånger vad det verkade och fixade remissen med det knapptryck läkaren glömt. Matte hade lite flyt. Matte hade därefter åter otur. Labbet hade pausat och personalen hade fikarast. "Åter om en kvart". Ny nummerlapp. Allt fler samlades och väntade. På gränsen till trängsel. Matte och två till bar munskydd. En unge skrällhostade så det ekade. Mattes tur och provet togs snabbt och ut i regnet skyndade Matte och vågade ätnligen dra djupa andetag.... Ja. Det var oerhört stressande att se hur många totalt struntade i att hålla avstånd! Personalen bar både munskydd och visir och halvdöva Matte hade svårt att höra. Men för ett stick i armen behöver man inte höra så mycket.
Matte körde hemåt mot skogen i hällregn och mörker och väldigt mycket trafik i centrum.
Ett stycke ut på bondvischan vek Matte av och beöskte en gammal kompis för att lämna av två kassar med sparade hundtidningar. Kompisen var just ute med hunden på tomten och tanterna drog sig in under taket vid köksdörren. Kompishunden blev grymt besviken över att inte Modji och Aili var med! Lite snack om ditten och datten på den lilla verandan gjorde gott, för att få ner Mattes stressnivå. Regnet vräkte ner och det var några få plusgrader, tuppen hade åsikter i hönshuset och gol som vore det soluppgång! Kompishunden höll tanterna sällskap och med köksdörren på glänt kunde hon gå lite ut och in som hon ville. Matte landade i sig själv och mådde gott och for vidare hemåt i regn och mörker.
Telefonen ringde just som Matte backade in i carporten. Matte kunde inte svara. Den ringde omedelbart igen. Matte blev lite oroad. Telefonen ringde på nytt när Matte just tagits emot av sina varmt välkomnande hundar! I vardagsrummet sprakade elden i kaminen. Nu kunde Matte svara och det var den ordinarie tandläkaren som ville träffa Matte dagen före julafton för att försöka mejsla bort resterna av visdomstanden..... En enda dag skall det firas i jul. Julafton är det tänkt. Med en knölig tandborttagning dagen innan kände Matte sig snuvad på julen, försökte förhandla fram en annan tid. Lyckades med detta, men en tid som innebar att Matte måste gå igenom ett köpcentrum vid lunchdags strax före jul och det var ett aber.... Men si även det löste sig! Vid ankomst till parkeringsgaraget skall Matte ringa mottagningen och blir sedan ledsagad bakvägen via varumottagningen, för att nå fram utan trängsel till sin tandläkarmottagning!
Nu var det middagsdags. Hungriga hundar och hungrig Husse. Inte Matte, som bara var TRÖTT.
Husse serverade Matte en liten virre och Matte fixade en näringsrik måltid, medan Modji och Aili tacksamt diskade sina matskålar och knöt sig på skinnet framför braskaminen, mätta och belåtna.
Detta skriver Matte klockan sex på fredagmorgonen och om några timmar sitter hon åter i en tandläkarstol. Det känns som både otur att det hände, men tur att det finns tandläkare som är flexibla och gör vad de kan för en gammal tant, som vill undvika trängsel - till varje pris. När det dagligen talas om höga dödstal i C-19 i Stockholmsregionen och folk som inte slutar trängas.