Solen sken, men regn var att vänta på torsdagmorgonen. Matte tog med sig hundarna upp i skogen och bergen på andra sidan vägen. Helt stilla var det. Endast något enstaka blad rörde sig i den obefintliga vinden. Inga fåglar sjöng och skyar tornade upp sig över grantopparna. Att ett väderomslag väntade var uppenbart. Men ännu var det varmt och skönt och längs myren var blåbären stora och hundarna lät sig väl smaka. Enstaka lingon lyste i det gröna, pors och skvattram doftade starkt. Sommaren har varit torr och ingen svamp syntes till, gula löv stack av i björkarnas grönska. Den orange mopperamen stod fortfarande lutad mot den lilla tallen på berget.
Matte började plocka i ordning kläder för en resa till stan och ett teaterbesök. Solen sken och det var sommarvarmt, men mycket hastigt ändrade sig förutsättningarna. Mörka moln och duggregn och temperaturen sjönk från 20 - 17 grader. Framplockade kläder passade inte längre. När Matte for iväg öste regnet ner.
På vägen mellanlandade Matte hos Kusinen från norr, som var på tillfälligt besök i barndomshemmet och tillsammans for så de två pensionärerna till Stadsteatern för att titta på "I sista minuten". En pjäs om hur det är att bli gammal. Med tre fantastiska skådesperlerskor av lite äldre årgång. Varför medelåldern på publiken var hög. Igenkännandefaktorn hög. Skratten många. Men som nybörjare i pensionärskollektivet kände sig Matte och Kusinen också skrämda. Är detta vad som väntar......? Både Matte och Kusinen har meddelat barnaskaran att ett "hem" som tillåter hundar är viktigare än något annat! Att personalen har hund med på jobbet ett MÅSTE! Men det blir väl den lättskötta robothunden som provats på olika ställen, som Matte och Kusinen får klappa på huvudet för tröst och väckande av minnen. Om det finns några att väcka då.....