Måndag.
Den senaste tiden har levts på väg någonstans konstant. Tvätta, packa, packa upp, tvätta, packa om, packa upp. Utställning i Sundsvall, med två nätter borta, återlämnande av fästman med en övernattning. Utmärkt och lyxigt B&B! Så var det lagtävlingen med två övernattningar i stuga och mycket specialpryttlar som skulle med. Hemma har släpat efter. Ända sedan det blev sommar någon gång i juli - typ. Livet har levts ute och matbord är bra att lägga ifrån sig saker på... Även i en soffa kan man råka samla sådant som är på väg någonstans. Ut ur huset eller in i skåp. Den lilla stugan i skogen har sina begränsningar utrymmesmässigt innanför väggarna. Utomhus är det däremot mycket gott om plats! Hösten har uppenbarligen anlänt och kvällarna är mörka och morgnarna frostiga. Någon har inte förutsett detta i tid och berett livsutrymme inomhus. Någon som nu ser tiden flyga iväg och ser juldekorationerna fylla butikerna, samtidigt som luktärtor och rosor blommar och pelargonerna fryser tillsammans med tomaterna. Men en välsmakande jordgubbe plockades under måndagen!
Matte tvättade medan regnet öste ner. Hundarna vilade ömsom i uterummet, ömsom inne i stugan. De blev glada när fiberkillarna kom och hälsade på! Vilket väl inte var huvudavsikten med besöket, även om en av dem ägandes en Cockerpoo, gärna kelade med de två Lapska, när han kröp på golvet och borrade hål i ytterväggen. I stugan finns varken WC eller luftvärmepump. En Separettoa finns med egen latrinkompostering numera, stugan värms med ved som eldas i en braskamin - men det finns nu fiber dragen in i stugan! Om än inte ansluten ännu. Totalt omoderna är inte Husse och Matte.
Solen tittade fram när den var på väg ner och hundarna fick lite utevistelse medan Husse och Matte plockade i ordning lite här och där.
När Matte rensat och plockat och hängt tvätt på tork framför kaminen, slog hon sig ner och gick igenom helgens morgontidningar i lugn och ro.
#metoo slår emot en överallt nu. ÄNTLIGEN! Äntligen frå man tala om detta! Äntligen skall man inte beöva skämmas! Äntligen kan man hoppas på en förändrad attityd mot kvinnor! Äntligen kan man hoppas på att en kvinnas kropp får förbli henens egen! Äntligen kanske det blir slut på sexistiska jargonger. Äntligen kan man berätta. Tack ni unga tjejer som sätter ner era fötter stadigt i marken och PROTESTERAR!
Vi försökte på 1960- 70-talet! "Tjejer! Ååå tjejer!" Vi slängde våra behåar! Vi badade som killarna med bar överkropp på offentliga bad. Var det där det gick snett någonstans? Nej knappast. 1968 och jämställdhet. Studentrevolter. I alla tider har kvinnor fått skylla sig själva om de trakasserats sexuellt. Om de har tafsats på. Kanske blir det nu lättare att få ett stopp på det förtryck det är att ta sig friheten att greppa en kvinnas bröst på öppen gata! Att greppa hennes kön i simhallen! Att utsätta en nyss bliven tonårings nyligen vaknade kvinlighet för hårda manliga händer. Sådant skedde även i början av 1960-talet! Men vilken ung tjej vågade avslöja det för sina föräldrar? Inte Matte .
Det finns andra övergrepp som sker hela tiden. Kvinnors övergrepp på kvinnor. D.N.:s insändarsida i dag: "Det är lika illa när det är en kvinna som kränker". "Jag har sett fler kvinnor gråta på toaletten på grund av att den kvinnliga chefen varit rent för jävlig än för att en manlig kollega varit för närgången". (Signerat av Helene Lissman)
Att arbeta inom barnomsorgen som kommunal dagmamma var ingen dans på rosor...
En ros till alla som vågar berätta! Till den som startade #metoo!