Torsdag.
Matte fick ett mycket uppskattat filmklipp på Aili, när hon söktränade i sjukhuskällaren med Matte kvällen före Mattes höftoperation! Tusen tack för det! Studiebesökare på träningen är alltid uppskattade! Än mer när de fotar och filmar! Husse och Matte har under åren noterat att det kan vara svårt att bara i ord beskriva vad som krävs av de hundar som tränar räddningssök. Ett studiebesök säger så oändligt mycket mer om hundarnas kapacitet. Vad det är man får om man får en bra Lapsk Vallhund med stor arbetskapacitet. Mycket motor och uthållighet i arbete. Med stor självständighet och god problemlösningsförmåga. Ett studiebesök hos träningsgruppen ger även en möjlighet att träffa ett flertal Lapska Vallhundar, tikar och hanar tillsammans med sina förare i räddningssökträning. Med tillfälle till både studier av hundarna i arbete och möjlighet att ställa frågor till flera Lapskägare, aktiva med sina hundar. Det här filmklippet ger en liten glimt av hur det kan se ut när träningsgruppens hundar tränar varje vecka. Just denna kväll tränade Matte med sin hund stödd på en käpp, med stora problem och stor smärta vid förflyttning. Eftermiddagen efter var smärtan och den utslitna höften bortsågade! Det är tur att det finns reservdelar!
På torsdagen höll sig Lapskflocken hemma och ute i vintervädret. "Nu skall vi ut och gå!" Sa Matte hurtigt och greppade kryckorna. Två glada Lapska var beredda att haka på. Aili mycket förväntansfull och Modji aningen skeptisk. Luttrad redan när det gäller Matte och gående. "Det tror jag först när jag ser det!" Var budskapet. Matte nyttjade den renskottade och isbefriade grusgången längs sträckan från betongplattornas övergång i grus och fram till grinden. Hårdfruset underlag som inte är fullständigt plant. Viss försiktighet måste iakttas.
Matte tittade på klockan för någon form av träningskoll. Räknade stegen bort till grinden och de blev tjugosex. Samma fram och tillbaka och gång efter gång. Aili insåg redan vid första vändningen att någon promenad skulle det ju inte bli! Besvikelsen var svår att missa där hon satt i snödrivan vid grinden som aldrig öppnades. Modji satt på trappen och konstaterade:"det var väl det jag visste från början."
Matte gick och gick och blev allt bättre på vändningarna. Tjugosex steg blev tjugofem steg så småningom. Matte höll koll på klockan och tog ut stegen för att töja på gränserna. Ville hålla en rytm och bara gå på, men gjorde det som en intervallträning med pauser för att sänka pulsen och djupandas. Njuta av vinternaturen med tjugo centimeter snö. Tänkte på simträningen i en tolvmetersbassäng där man blev bra på vändningarna! Tänkte på idrottare som springer upp och ner för samma backe hur många gånger som helst. Efter tjugofem minuter kände Matte att nu fick det vara nog och då avverkades sträckan på tjugofyra steg. Två steg färre än vid starten. Matte ser rehabiliteringen som en sträcka som skall avverkas bit för bit för att få tillbaka kroppen och rörelseförmågan. Livet. Nästa vinter åker Matte skidor igen! Kanske tar en ridtur. Man måste ha målbilder.
Det gjorde ont rent fysiskt att titta på den här filmsnutten tagen för två veckor sedan. Varje steg kom Matte ihåg. Men det blev ett bra sök och Aili skötte sig alldeles utmärkt!
Länk finns även på startsidan.