På måndagen åkte Matte iväg och köpte en ny kyl/frys till "landet". Där står nu en stor kyl och en stor frys. Aningen överdimensionerat i detta pyttelilla hus. De ersätts nu av ett skåp som bara är 123 cm högt och 50 cm brett. Innehållande både kyl och frys, inte bara frysfack. Mer lagom för ett hus som bara skall nyttjas sommartid. En vattenkokare inhandlades också.
Hundarna var med på färden, som gick vidare söderut för avhämtande av Mattes kusin med tvåårig Storpudeltjej. Helt om och norrut igen, med stopp för inhandlande av lunch för medtagande på Åkersberga Växtförsäljning.
De Lapska föreföll känna sig hemma vid stugan och slog sig genast till ro när de bands upp vid några träd intill huset. Pudeltjejen Soya bands upp lite närmare sin matte och det enkla lunchstället, bestående av två trädgårdsstolar på tunet mellan husen. Maten smakade ljuvligt och mattarna satt kvar i godan ro, i väntan på lite sol som skymtade fram då och då, men till slut drog sig tillbaka definitivt. Lite nya föremål bars in i huset, som mer och mer får Mattes prägel. Föremål som älskats och sparats och nu får leva upp igen, efter flytten för åtta år sedan. Matte har skaffat sig en lekstuga!
När allt var klart togs hundarna ut på promenad i omgivningarna. Först en sväng neröver bandyplanen, som nu torkat upp hjälpligt. Där släpptes Modji och Soya lösa och fick bekanta sig och springa av sig lite energi. Soya fick för första gången känna sig ifrånsprungen, vilket förvånade henne mycket! Modji var snabb som en vessla och fintade kompisen med blixtsnabba svängar. Då och då kom hon förbi Matte, som för att berätta hur kul hon hade. Modji har fått epiteten "mild" och "otroligt vänlig" av andra hundägare. Modji levde upp till sitt rykte och läste noga av Soya för att anpassa leken. Modji är mycket signalsäker och hon älskar att leka med andra hundar. Att släppa Gázzi och Násti lösa var inte aktuellt. Nu var det de två unga hundarna som skulle få en chans att lära känna varandra och leka ostört. Násti hade lagt sig i och Gázzi hade förmodligen vandrat iväg med näsan i backen mot skogen och vildsvinlukten.
När unghundarna sprungit sig nöjda kopplades de upp och sällskapet vandrade upp i skogen, längs den mjuka och behagliga skogsvägen/stigen. Hundarna visade tydligt att djur fanns i närheten en bit uppåt berget. Sedan Husse och Matte vandrade här på lördagen hade den kraftiga vinden under söndagen fällt två granar över vägen. Mattarna var iförda promenadskor och den kringgående rörelsen upp i skogen och runt de fallna träden krävde uppmärksamhet vid varje steg. Mycket ris att fastna i och blöt mossa att trampa ner i.
Ett felaktigt vägval gjorde att rätt som det var tog vägen slut i en vändplan, där en avverkning skett för länge sedan. Rätt väg hade varit stigen i mer nordlig riktning. Förmodligen. Där någonstans ligger en stor skogssjö. På kartan finns en enda stig. Verkligheten stämmer inte helt med kartan. Ibland är det också svårt att avgöra vad som är rena djurstigar. Matte tänker ta med kompassen vid nästa promenad. Helt om gjordes och hundarna markerade fortfarande för vilt norröver. Grisskit låg lite här och där. Mattarna var överens om att det enda djur de inte ville möta var just grisarna. Som visserligen är skygga men inte räds några fiender om kultingar skall skyddas.
Klockan hade rusat iväg och det var dags att köra hem igen. Efter en härlig dag tillsammans skiljdes mattar och hundar åt.