Onsdagen blev en hemmadag för valparna.
Men ingen dag i stillhet och kontemplation. Icke då! Full fart på tomten var det. De kan bevisligen inte komma ut genom staketet mot vägen. Skönt. Varje morgon, när valpmaten är uppäten släpps de ut i gryningen. Samtidigt kommer den drygt tioåriga lilla Ronja förbi med sin matte. Ronja är i miniformat och ser ut som något med Dvärgpinscher / Chihuahua i sig. Hon har alltid en fin röd jacka på sig. Ronja är totalt ointresserad av de tre valparna som är desto mer intresserade av henne! Men de kan inte komma ut till henne. Bara stick ut huvudena. Ronjas matte är däremot väldigt intresserad av valparna och pratar med dem varje morgon. De blir överlyckliga över uppmärksamheten!
På tisdagen krattade Matte lite medan de fem hundarna befann sig lite här och var på tomten. Krattan fick sedan vila mot en stor gran framför huset. Manni råkade springa på den, varpå den brakade i marken bakom honom. En gammal lövräfsa med stålpinnar skramlade till rejält när den landade. Matte stod intill och såg tydligt vad som hände. Manni hoppade klokt åt sidan. Vände omedelbart tillbaka för att se vad som hände och nosade snabbt på krattan och fortsatte sedan dit han var på väg. GLAD Matte! Alltså arrangerade Matte situationen på nytt, när hans systrar befann sig på samma plats. Puttade till krattan. Adji var längst bort och fick krattskaftets ände bakom rumpan. Vände sig inte om. Aili fick krattskaftets nerslag tätt längs med sin sida och tog bara ett skutt i sidled och sneglade tillbaka och fortsatte busa med sin syster. Ingen av de tre valparna blev rädd och ingen tog någon notis om krattan som sedan stod lutad mot samma gran resten av dagen. Det kändes bra i uppfödarhjärtat. Egentligen hade Matte inte förväntat sig något annat resultat. Det är ju så här deras mamma alltid har tacklat liknande situationer och deras pappa är av samma sort.
När busfröna sedan sov tog Matte med sig de vuxna hundarna upp till sjön på en lite för kort promenad. Hundarna fick vara lösa i det grådimmiga och småregniga vädret. Vattenståndet är ovanligt högt. Efter att ha varit ovanligt lågt hela hösten. Matte njöt av den efterlängtade promenaden. En utsliten höft har tagit stryk av allt böjande. Det har blivit förfärligt långt till golvet den sista månaden.
På tal om höft så har Matte den senaste tiden från flera olika håll, uppmärksammats på att Nástisonen Pirak använts i avel i Finland, trots att han har C-höfter. Utlagt på FB. Det är inget som Husse och Matte är inblandade i. Tack för informationen! Piraks tre kullbröder har A-höfter.
På kvällen tog Husse med sig de vuxna hundarna till träningen. Matte stannade hemma med småttingarna av olika skäl. Både Násti och Modji fick varsina frisök, med en figurant mycket knepigt placerad. Husse lade en rökpatron i legan och den visade att vittringen steg rakt upp mot det högt belägna taket i den gamla virkeshallen! Ingen vittring landade nedanför legan. Men både Násti, hennes dotter och hennes son löste uppgiften så småningom. Här ställdes deras arbetsmotor och problemlösningsförmåga på prov ordentligt! Vittringen föll ner vid gaveln och blandade sig med stora arbetsfordon. Varför hundarna klättrede på makinerna för att komma åt vittringen. Även Násti, som alltmer jobbar som innan hon miste sitt vänsteröga för snart ett år sedan.
Násti fyller elva år i april och är som sin mor i toppform vid denna ålder. En sund hund med en god grund lagd i utbildningen. Násti älskar att jobba! Liksom dottern Modji, som äntligen får egentid och är tillbaka fullt ut på jobbet. För familjens Lapska är stimulansen de får när de söktränar oerhört viktig. I brist på renar.