Fredag.
Förmiddagens regn drog förbi och solen sken och det var inte blåsigt och det var bara skönt ute i trädgården! Blött förvisso, men inte kallt och en strålande höstdag. Hundarna fick varsinna tjocka tuggpinnar att roa sig med och Matte och Husse ägnade sig åt att rensa bort vissnade växter innan de lägger sig ner och täcker marken. I pilörtens stora bestånd blir de tjocka och vätskefyllda höga stjälkarna som slemmiga slamsor, som lägger sig ner och täcker marken runt plantan när de frusit. Det är hög tid att klippa ner dem nu! Liksom andra vissna växter, som saknar dekorativa och för fåglarna fröstinna blomställningar när de torkat. Vissnat prydnadsgräs och vissna riddarsporrar rensades bort. Hundarna låg i godan ro i solen på gräsmattan och tuggade.
Men alerta var de och när en bil körde in i infarten larmades det rejält! En man klev ur bilen och frågade om han kommit rätt? Hur skulle Matte kunna veta det när han inte presenterade sig?! Matte påpekade detta faktum och responsen var "så där". "Men vart skall du?" Måste Matte först fråga, innan mannen kunde få veta om han kommit rätt eller ej. Han visade sig komma från kommunen och skulle till en granne. I Mattes värld presentear man sig först och uppger vart man är på väg, innan man kollar om adressen stämmer. Särskilt om man kommer som tjänsteman. Märkligt.
Sekatören sattes åter i arbete och Matte hann jobba undan lite till innan hundarna, som nu tuggat i sig sina tuggpinnar, åter larmade. En person på cykel visslade förbi och ropade något. Vad var omöjligt att höra även för en bättre hörande än Matte. Men hundarna reagerade. De reagerade än mer när personen vände tillbaka och kom in mot grinden på en mountainbike. Hur man kan cykla i denna skog är för både Matte och Husse obegripligt. Hundarna hade väckt intresse hos en som själv kör tjänstehund och vad det var för ras måste tas reda på. Husse anslöt och många gemensamma bekanta dök upp i samtalet. Liksom goda råd om hur man håller kroppen igång på både sig själv och sina hundar. En förkortning nämndes och Lapskförarna fattade ingenting. Jodå, det var en mycket effektiv canabisolja som man gav hunden och sig själv i droppar under tungan! Helt ofarligt och utan den substans som "gör att man blir hög!" Omdömet var klart efter en veckas användning. Jättebra! Antagligen.... Bättre än alkohol och helt ofarligt.? Hm.
Husse gick in och googlade och som misstänkt var detta olagligt och högst vanskligt att peta i sin hund och sig själv, då man inte heller vet något om styrkan. Husse blev förskräckt och man lär sig alltid något nytt. En ond rygg får även fortsättningsvis nöja sig med därför avsedda läkemedel. Modji skall inte heller bli som ung på nytt med dessa droppar! Cannabiskakor stod det om i tidningen nyligen och det tycker många skall vara lagligt. I tider då rökning allt mer förbjuds på allmänna platser. Det finns så mycket skit man kan stoppa i sig tänker Matte och att släppa canabis fritt kan väl aldrig vara bra. Dopingkoll av hundar för canabis kanske är vad man måste ägna sig åt i hunderiet i framtiden? "Tjänstehund visade spår av canabis". Hemska tanke.
Husse tog sedan med hundarna på en skogspromenad som fungerar mjukgörande i stela leder, när kroppen tar sig fram i rejält kuperad terräng, med krängningar hit och dit i en åldrande lekamen. Matte hängde tvätt och ställde i ordning gäststugan inför helgens övernattare.
Mer snack blev det vid middagsbordet om mötet med skogscyklaren, som så bestämt hävdade ofarligheten med dessa canabisdroppar. Vilket Husse och Matte inte tror på. Varför är det då förbjudet? Men hur kan man peta i sina hundar detta? Obegripligt tycker både Husse och Matte. Vad man som människa inmundigar är en sak, men att ge sina hundar? Av någon sorts missriktad omtanke. Laxolja/Omega 3 får de Lapska, liksom Matte och det får räcka i form av "preparat" i den lilla stugan i skogen.
Det är mycket man inte begriper och mer blir det ju äldre man blir. Märkligt nog.