Matte utlovade häromdagen foton från träningen i onsdags. Aili tog för sig och jobbade lika bra som vanligt! Hon fick en bra träningskväll tillsammans med sin son Sumo, vars far Nemo var kurskompis med Ailis mor Modji på räddningshundkursen och båda blev certifierade räddningshundar vid samma tillfälle. Modjis halvbror Lime var med på träningen även han och kvällen blev en släktträff med tre nära besläktade Lapska Vallhundar, alla födda hemma i den lilla stugan i skogen. Deltog gjorde även Springertiken Lo som går en patrullhundutbildning och fick en patrullstig upplagd efter rådande vindförhållanden på de öppna ytorna på industritomten.
Klicka för större bilder.
Ailis vardag här hemma har på söndagen och måndagen bestått i just vardagsträning. Den nya situationen i att vara ensam hund i flocken. Att bara vara. Som vanligt men inte alls. Utan Modji.
På söndagen fick Aili följa med och luncha på golfklubben tillsammans med Husse, Matte, Mattes båda söner och en blivande sonhustru. Bröllop stundar i oktober och Matte suger i sig allt som är positivt för att balansera det som är mindre positivt. Försöker se glädjen i vardagen men saknaden efter Modji är ännu färsk.
Dagen avslutades med att konstatera att luftvärmepumpens AC-funktion varit en positiv erfarenhet. Efter lite apporteringsträning med Aili under lustfyllda former. Matte är inte mycket för rigid och stelbent träning med kadaverdisciplin. Slutresultatet kan bli bra även med träning under mer lättsamma former.
Måndagen tillbringades hemma och Aili alternerade mellan att ligga i tvärdraget i uterummet ute på tomten. Ömsom i stekande het sol på trappen, trots att det var tjugofem grader i skuggan och i ett skuggigt hörn av den lilla altanen, under en stol. Matte trädgårdspysslade. Husse golfade och var och handlade ostkaka att inmundiga med sonens hemmagjorda svartvinbärssylt, enligt traditionellt recept av "Hiram".
Mera lekfull apporteringsträning blev det denna kväll. Inklusive uppletande. Matte gömde en liten trasknut i ett hörn bakom lekstugan mot staketet. Ett parti av gräsmattan vallades av runt om, som en begränsning på tre fjärdedelar av den totala ytan. Aili sattes i arbete och inledde med att kolla av den exakta begränsingen - ett osynligt staket. Vinden var i stort sett obefintlig och på högst två minuter var den lilla tygbiten hittad, där den nästan var osynlig i jord och skugga intill väggen. Nu hade Aili förstått den här leken! Föremålet skulle inte frysmarkeras, det skulle apporteras in till Matte som stod kvar vid ytterkanten av gräsmattan. Matte behövde inte be om något. Aili apporterade in trasbiten under tjo och tjim! Hoppande och studsande! En jätterolig lek! Matte gjorde det roliga ännu roligare och när Aili relativt snyggt lämnat av trasbiten kastade Matte iväg den igen! En yster Aili hämtade och lämnade och igen kastade Matte iväg leksaken. Nu var Aili rejält uppspelt och överlämnandet skedde lite våldsamt! Mattes nakna ben fick några ytliga repor och att ha dragkamp med den lilla tygbiten visade sig vara riskabelt. Fingrarna levde farligt. Aili fick sedan varva ner med att leta enstaka godisbitar över hela gräsmattan. Nosarbete under stor koncentration genererade i en fokuserad och inte fullt så sjövild Aili. Aili var glad! Matte var glad!
Ännu en kväll med svalare i stugan än tidigare. Ljuvligt! Luftvärmepump med kyleffekt var en BRA investering.
Kvällen avslutades med viss dramatik. På grund av sent tevetittande skulle Matte dra ner rullgardinen lite senare än vanligt och det var ju bra. En ficklampa syntes lite guppande i skogen bakom kattreviret tvärs över vägen. Ljuset guppade vidare ner till kattreviret och mot huset och där fortsatte det röra sig. Tanken dök upp att kattägaren som nu återvänt till sina katter var ute och letade efter något och känslan förstärktes när ljuset ledde runt huset och ner mot vägen. Var någon av katterna påkörd och skrek på hjälp? Husse gick ut för att bistå och fick se en person sitta/ligga på vägen i infarten. Men katthusse sov gott och här satt en okänd tjej och kliade sig på benet medan en luvförsedd kille stod bredvid och på Husses fråga om hjälp önskades, fick han svaret att tjejen hade fått fästingar. ? Husse vände hem och en bil dök upp och stannade hos paret. Husse hämtade starkaste pannlampan och Aili och sökte igenom kattreviret efter fler personer eller tecken på åverkan. Eventuellt plockades paret upp av bilisten. Försök gjordes att väcka grannar som kunde ha drabbats av stöld eller inbrott. Det kändes viktigt att stänga eventuella uppställda fönster och att låsa dörrar. De närmast utsatta sov gott och har informerats nu på tisdagmorgonen. I området rapporteras det alldeles för ofta den senaste tiden om likartade händelser.
Det är väldigt bra att ha en lättskallad hund med vaktinstinkt och som larmar genom att skälla! Aili känns som en väldigt bra larmare! Som valp i valplådan fick hon namnet "Sirénen"! Hon larmade syskonen och mor Modji så snart någon kom in i rummet! Hon är en fantastisk skallmarkör som håller skallet intensivt och länge! Som ensamhund tar hon på sig mer av väktarjobbet. Redan tidigare hade hon gradvis tagit över Modjis jobb.