Fredag.
På morgonen ringde Runnes (Gátchis Bargi Manni) matte och berättade att det hittills fötts tre valpar. Två bruna och en svart, två tikar och en hane. På sena eftermiddagen kom ett sms att det fötts åtta valpar! Minst en valp blir kvar hemma och flera valpar är tingade inom renskötseln! Båda föräldrarna är duktiga inom renskötseln! Härligt att höra för Uppfödarmatte.
Aili har blivit faster tillsammans med sina båda systrar och snart blir det förhoppningsvis dags för Aili själv att tillverka knytt.
Torsdag.
Efter en hel del träning de senaste dagarna fick hundarna en vilodag. Denna tillbringades i stort sett hemma på tomten, efter en morgonpromenad med Husse bort till brevlådan för att hämta morgontidningen. Vartefter blev det soligt och lite sensommarkänsla infann sig efter höstliga dagar med mycket regn. Familjen for ner till golfbanan för en "dagens lunch" tillsammans med en granne. Hundarna fick vara med och höll koll på dem som slog på närmsta green.
I kvällningen skulle Husse ta en promenad i skogen med hundarna innan det skymde på och begav sig rakt upp i skogen, snett över vägen. Matte pysslade på tomten och hörde mycket snart upphetsade skall från backen upp på berget. Husse och hundarna kunde inte ha hunnit långt på sin promenad och skallen närmade sig. Snart syntes Lapskflocken mellan de höga granarna och Husse återvände hem med de två Lapska. Modji gick baklänges och släppte inte skogsbrynet med blicken.Husse hade känt sig tvungen att vända när han kom upp på berget och hundarna signalerade att de var förföljda. Husse spanade efter grannen med sina hundar, men ingen var synlig på stigen vare sig beköver eller framöver. Middagen väntade, men Modji var inte särskilt intresserad. Hon satt vid glasdörren i uterummet och fixerade skogsbrynet stel som en staty! Hon kvistade snabbt in i köket och åt och sedan "gick hon tillbaka till jobbet" igen. Aili assisterade!
Middagen serverades på punschverandan i skenet av fotogenlampor och stearinljus. I den blockerade dörröppningen satt Modji på bevakning oförtrutet. Aili gick och knöt sig. Modji tar sitt väktaruppdrag på största allvar! När maten var uppäten tog Matte med sig en ficklampa och lyste överallt kring vägen och gick upp en bit i skogen, men kunde inte se några ögon lysa någonstans.
Först närmare läggdags kunde Modji släppa vad som nu störde henne och kvällspromenaden längs vägen, bortöver utmed grannträdgårdarna och bort från skogen var lugn.
På fredagförmiddagen tog Matte med sig hundarna upp i skogen, för att låta dem berätta mer om vad som stört dem kvällen innan. Med sig hade Matte lite skrämselpryttlar och hundarna hölls i korta koppel och nära. Brillorna måste Matte tyvärr lämna hemma då det småduggade och ingen hörapparat fick följa med. Matte satsade fullt och fast på att hundarna skulle skvallra om någon närmade sig. Modji tvingades lämna sin favoritplats bakom Matte för att alls bli läsbar!
Jo, något var det som inte normalt vistades på andra sidan diket och detta något var uppenbarligen oerhört intressant! Hundarna nosade hej vilt utan ragg. De visade Matte en tjock skitkorv som nog inte var vargskit, trots sin mycket odiskreta placering nästan på stigen. Den innehöll inga bär och den var färsk. Ingen hund av den storleken brukar gå upp i skogen och det var längre än koppellängd från vägen, så fan vet vem som skitit. Kissmarkerat var det sedan, mycket högt upp på en riktigt tjock gran och mycket kiss var det tydligen. Det hade runnit ner längs stammen. Fler kissmarkeringar fanns på träd intill och upp längs stigen mot berget. Båda hundarna spårade intensivt! Modji vände sig även om ideligen. När Matte och hundarna kom upp på berget och vyerna var vidare i den glesare tallskogen, ställde sig båda hundarna och vittrade intensivt mot vinden, men snurrade lite och vittrade framför allt ner mot granskogen de just lämnat.
Matte traskade vidare över höjdplatån täckt med vitmossa och fönsterlav och kom så småningom ner i mer tät gammal granskog. Här fick Aili spader och vrålskällde bakåt upp mot berget. Modji såg mest undrande ut och Matte spanade men såg inget, vilket i och för sig inte sa så mycket...
Ju närmare Lapskflocken kom grannens hus intill vägen, där vargen fotades för en månad sedan, desto mer skällde båda hundarna. Matte spanade, såg fortfarande inget och här står stora gamla granar mycket tätt. Kopplena kortades in ytterligare och Matte gick vidare, tänkande att det nog snarare var gris än varg. En sannolikhetskalkyl. Ingen ragg på hundarna och det är det när de är nära grisarna. Rakt över granntomten som låg öde gick Matte med hundarna som nu tystnat och längs den korta vägsnutten hem visade de inget mer intresse för skogen. Inte förrän de var hemma och Modji började om med spanandet snett emot grinden.
Husse skingrade tankarna åt hundarna och körde varsitt agilitypass med dem, medan Matte tömde den proppfulla vattentunnan, inför mer regnande under eftermiddagen.
Skyddsjakt är beslutad på den varg som nu tagit tre små hundar totalt i trakten. Okopplade hundar. Dilemmat är dock att det troligtvis är två vargar som går här och markerar revir enligt dna från fyndad spillning. Kanske är det även tre stycken? På Rovobs.se finns två iakttagelser noterade med bara tjugo minuters mellanrum på ett mycket stort avstånd ifrån varandra! Den sydliga iakttagelsen vid naturreservatet Tärnan gäller en enda varg. Tjugo minuter senare iakttogs två vargar springa över en mindre väg nära Ledinge trafikplats intill E18. Mitt emellan ligger den lilla stugan i skogen. Så vem kommer att bli skjuten egentligen och vad kommer det att göra för skillnad? Undrar Matte, som valt att bo i skogen. Med allt vad det innebär. Positivt och negativt.