Söndag - 1:a Advent.
Modjis födelsedag firades ordentligt hela dagen! Den sammanföll så lägligt med dagen då Matte släpper in julen i stugan, börjar njuta av ett avbrott i vardagen. Tänder fler ljuskällor i trädgården och i stugan och inom synhåll finns ingen annan stuga med julpynt i form av belysning. Varför det verkligen lyser upp i mörkret i skogen och några slingor runt hela stugan är det inte tal om! Enstaka punktinsatser på några få ställen i rosenbåge och runt idegran och ytterligare något får räcka. Tillsammans med ljusstakar och stjärnor i stuga och lillstuga. Inget annat än varmgult/vitt och inget som blinkar. Lite gammaldags och passande i miljön tänker Matte, som gillar att pynta - men lagom.
Hundarna överraskades med varsin vomburgare på morgonen och Modji kunde inte låta bli att kolla lite på köksbänken, där den tomma påsen blivit kvar. Kanske..... Men blev tagen på bar gärning, kände Mattes blick i nacken och lyfte ner framtassarna igen. De fick snart sin ordinarie frukost och slog sig sedan till ro framför braskaminen i värmen en stund. I vardagsrummet var det bara sexton grader denna morgon, i sovrummen fjorton. Aili kände plikten kalla och valde trots detta att gå till jobbet som vakthund i uterummet efter en liten stund!
När elden i kaminen fått upp värmen i den lilla stugan i skogen, övergavs den av Lapskflocken. Modji skulle firas med att få springa lös på golfbanan tillsammans med dottern Aili. En födelsedagspresent som hon säkert skulle uppskatta! Matte och Husse greppade stavarna och flocken begav sig mot den bortre änden av banan, mot naturreservatet. Skogen med de många små sjöarna och en relativ vildmark nära inpå. Genomskuren av få vägar och bebodd av några enstaka. Här går Roslagsleden igenom, vilket gör att besökare håller sig till samma stigar. Mycket förblir orört.
Modji och Aili satte av i full fart och uppskattade friheten och ytorna mycket! De är alltid lösa under ansvar och med kravet att hålla kontakt och inte överskrida det tillåtna avståndet till resten av flocken. Modji går lite i sin egen värld ibland och nosar och äter harpluttar och då skvallrar Aili och håller ordning! Hon stannar mitt emellan Modji och Matte och ser till att Matte ser var morsan befinner sig och står kvar till dess att Modji ansluter till resten av flocken. En bra vallhund med andra ord. Aili själv stannar alltid upp, när hon uppnått längsta tillåtna avstånd till Matte, för att ta kontakt och invänta eventuell ny riktning. Det ligger mycket träning bakom detta dock! Inlärning och träning av flockens regler från valpstadiet! Något som även är nödvändigt för att få till bra och säkra frisök. För en vallhundras är frisökande efter försvunna människor berikning. Ett beteende och ett jobb snarlikt det att valla djur.
För arbetsdugliga och arbetsglada Lapska Vallhundar är frisökande efter människor något som passar fint, när man inga renar har. Skall rasens speciella arbetsegenskaper inte avlas bort, måste alternativa och snarlika arbetsuppgifter ges till hundarna. I akt och mening att se/kontrollera att de ursprungliga egenskaperna hos rasen finns kvar. För att rasen även framledes skall vara attraktiv för renskötare som arbetsredskap. Förvisso använder en del Huntaway som renvallare, men nog vill vi att den Lapska Vallhunden även i framtiden skall vara en lämplig ras för renvallning! Inte en robust sällskapshund lämplig för skogspromenader blott och bart. Utan sitt självständiga arbetssätt, nödvändigt för en renvallande hund och sin goda problemlösningsförmåga.
Under en timmes rask promenad fick Modji och Aili springa, leka, jaga sork, äta harpluttar och själva bestämma när de ville stanna till för att utforska lukter och när de ville röra sig framåt. Så länge de följde flocken, fick de bestämma själva över sin tid på golfbanan utan koppel. Sista biten tillbaka till bilen fick de skrota omkring och kolla läget längs en forsande bäck, vilket de uppskattade mycket.
Klicka för större bild.
Adventsfika blev det vid hemkomsten. Elden sprakade i kaminen, Husse och Matte åt saffransäppelkaka från julmarknaden och hundarna fick tjocka tuggpinnar att roa sig med. Efter lite vila för flocken medan skymningen föll, började Matte förbereda middagen. Som för hundarnas del blev basfödan toppad med varsitt micrat ägg och dekorerat med hundgodis. Som om de ens märkte det, när de glupst slukade det fluffiga äget i en tugga och resten åkte ner lika raskt. Är man en knäpp Matte så är man. Man får i alla fall utlopp för sin kreativitet och sin kärlek till sina hundar!