Husse och Modji skulle åka till Vedyxa - en Ballastanläggning utanför Uppsala, för att gå kurs på lördagen. Under denna snörika vinter har området varit för farligt att träna i, då det består av gigantiska högar med stora sprängstenblock. Vilket innebär många möjligheter för en hund att försvinna ner mellan blocken. Även för människor finns faror när området är snötäckt.
Nu var det i alla fall dags för kursarna att få prova på lite mer autentisk rasmiljö. Både Husse och Matte ville då väldigt gärna få en möjlighet att föreviga Modjis sökarbete. Ett otal bilder på Modji som springer omkring på asfalterade industirtomter, ger en skev bild av vad som förväntas av en räddningshund. Hittills har kursarnas hundar inte haft möjlighet att visa vad de går för fullt ut, när det gäller att ta sig fram i rasmiljö. Eftersom sådan miljö är mycket svår att komma åt att träna i. På Hakungekrossen har de fått några små smakprov tidigare. Nu skulle hundarna erbjudas lite mer krävande miljö. Alltså anhöll Husse om tillstånd för Matte att få komma med. Endast för att fotografera Modji och hennes bästis Sigge. I övrigt är inte familjemedlemmar tillåtna att närvara på kursen. En glad Matte fick med mycket kort varsel göra sig klar för att åka med till Vedyxa. Tack!
Kursarna delades upp i två grupper, där Husse som vanligt ingick i den lilla gruppen med erfarna hundförare. Denna grupp skulle på förmiddagen under överinseende av instruktören och en hjälpinstruktör, skicka sina hundar på ett mycket litet frisök i krävande miljö. Miljön bestod av betongblock, stenbumlingar, grus och skrot och två figuranter var gömda. Eftersom kursarna gömde sig för varandras hundar, visste alla var legorna var belägna. Matte var som sagt där för att fotografera när Modji sökte i svår miljö. Vilket sprack per omgående..... Matte fick en bra bild när Modji satt vid Husses sida och en otydlig bild när hon stack iväg mot betongblocken. Därefter syntes inte Modji till när hon blixtsnabbt tog sig fram till figuranten. Hon hördes skälla nere bland blocken och Matte fick därefter några bilder när Modji kom ut tillsammans med figuranten. Modji fick jobba vidare och hittade snabbt figge nummer två under någon skrotad maskin. Inte heller det söket renderade Matte någon bra bild där Modji söker i svår miljö. Däremot blev det flera bra bilder när Modji går på bakbenen i en hög med löst grus och äter skinkpastej ur tub. Matad av den funna figuranten.
Modji är för snabb för att hinna fastna på bild. Även i denna miljö som kräver en del av hundarna. Men en Lapsk Vallhund som har en bra storlek för ändamålet och är smidigt och starkt byggd, har goda förutsättningar att klara av att ta sig fram obehindrat i svårframkomlig miljö. Har hunden dessutom en god koordinationsförmåga, är välmusklad och orädd så tar den sig fram med lätthet. Lite för lätt för att erbjuda fotografen bra fotomöjligheter.
På eftermiddagen bytte grupperna områden och Husses grupp tilldelades ett område med skrot, där de fick träna fritt utan instruktör. Husse tyckte att Matte skulle stå på balkongen till kontorsbyggnaden, där området kunde överblickas och Matte borde få bra bilder. Det blev inte så bra, då det visade sig att Modji blev konfunderad när Mattes vittring slog ner överallt i den starka vinden och Husse inte tillät Modji att gå upp och hälsa. Modji skulle söka gömda figuranter. Modji betraktade Matte som en öppen figurant, trots att Matte gick omkring. Matte borde så klart ha gått ner på marken. Fel planerat och fel utfört. Man gör sina misstag.
När kursarna avslutat de gemensamma övningarna gavs tillfälle till helt fri träning en stund, innan bomen skulle låsas. Då fick även Matte vara med och träna. Modji fick nu göra ett frisök bland de stora sprängstenblocken och söket lades upp så att Matte skulle kunna fotografera. Modji skötte sig bra och Matte fick äntligen sina bilder. Här var miljön tuffare, söket större och Modji blev tvungen att sakta in då och då.
De andra hundarna hade naturligtvis fått följa med och Násti fick göra samma sök som Modji gjorde på förmiddagen. Hon är verkligen på topp och tog sig fram med lätthet över betongblocken. Inte blev det några bra bilder till en början. Násti flög fram över blocken även hon! Men med lite dirigeringar och stannakommandon fick Matte vad hon ville. Násti är som en bergsget, där hon studsar fram och får fäste överallt. Hon har en mycket stark kropp, är mycket säker på fötterna och totalt orädd. En härlig hund!
Gázzi skulle inte ha sina figuranter gömda så att hon måste gå upp i den värsta miljön. Hennes bakställ är inte lika starkt som förr. Men vad gör man när hunden själv tar initiativ och klättrar iväg upp på stora högar bara för att det är så himla kul?! Man ler och låter den lyckliga hunden hållas. Alltså tog Gázzi för sig rejält, när hon nu äntligen var tillbaka i svårforcerade rasmassor. Hon visade att hon visste precis vad hon klarade av och Matte behövde inte oroa sig. Många bra bilder blev det dessutom, då Gázzi på äldre dagar håller ett mycket angenämnt tempo!
På söndagen fick hundarna vara ensamma hemma en stor del av dagen. Matte och Husse höll till i Mormors hus och rensade ut sådant som skulle köras till tippen. Andra i familjen har redan gjort ett jättejobb och flera lass är körda till tippen. Nu skulle ett flertal skåp monteras ner och köras iväg. Med en till brädden fylld släpvagn åkte så Husse och Matte till närmaste återvinningsstation. Det gjorde även många andra och det var ett under att det gick att ta sig fram mellan alla olika behållare! Det känns sorgligt att bokstavligt talat montera ner ett helt hem. Men det är livets gång. "Du kan ingenting ta med dig när du går" var det någon som sjöng.
Hemma väntade mer sortering av sådant som Matte plockat med hem för att skänka till den lokala loppisen. Där går överskottet till Världens Barn. Husse körde hem två uppkapade björkar, när släpvagn ändå hade hyrts över dagen. Hudarna njöt av solen på tomten och fick en vilodag.
Tillbaka