Ett möte helt avgörande för Lapphundklubbens framtid hölls i torsdags. Nu väntar många på besked om klubben existerar ännu. Om den skall fortsätta att existera och om det skall bildas enskilda rasklubbar för de tre lapphundraserna i Sverige. Vilka skall i så fall ingå i stryrelserna för dessa rasklubbar och VEM har bestämt något angående vilka dessa personer blir? När Avelskommittéer förafaller stå utanför den processen. Många frågetecken behöver rätas ut snarast. Många är intresserade av att få veta vad som sker med deras nyligen inbetalda medlemsavgifter. Att AK-Lapsk inte har fått någon respons på kontaktförsök med CS förefaller märkligt och mycket oroande för framtiden. Varför svarar inte klubbens Centralstyrelse på kontaktförsök från en av klubbens kommittéer? Föga förtroendeingivande inför framtiden.
Ur ett protokoll från AK-Lapsk, nyligen utlagt och länkat till från inlägg här 2016-09-06 "Tack Ak-Lapsk":
Avelskommittén har mailat CS ett flertal gånger under sommar och höst i olika frågor, utan respons.
Det saknas protokoll från olika möten. Medlemmarna förväntar sig information. Alla kunde inte närvara på mötena, men även de som var där vill veta vad som egentligen beslutades, då viss "oro" genomsyrat dessa möten.
Rörigt känns det och frågor måste få svar. Vill man vara kvar som medlem eller ej? Medlem i vadå?
Fredag.
Matte och hundarna tog en långpromenad och var ute och traskade under förmiddagen, då det var mulet, sjutton grader och lagom blåsigt för att vara behagligt. Promenaden gick längs sjön ett stycke och sedan in i skogen. Där hundarna upptäckte en diskret bärplockare ett stycke åt sidan. Där han befann sig nere i en sänka klädd i brungröna kläder, hade Matte svårt att upptäcka den framåtböjde mannen, när hundarna mycket tydligt visade att de upptäckt något intressant. Matte berömde dem för att ha visat vad de hittat. En vindstig så här oplanerat och lite träning med en ovetande figurant!
Lapsktrion vandrade vidare längs en asfalterad väg och tillbaka in i skogen. Där bar det uppför och här fanns det blåbär! Matte tyckte att de börjar smaka lite surt, men hundarna lät sig väl smaka och tilläts förse sig av de nyttiga bären under en "fikapaus". Stärkta av bären och vilan knegade Matte och hundarna vidare uppför och kom så småningom ut på en av grusvägarena i området hemma. Nu gick det nerför igen och ut på den håliga och blödande asfalt som ledde hem till stugan. Inte en enda bil hade passerat Matte och hundarna på den 1½ timme långa promenaden. Skönt.
Så småningom ändrade vädret karaktär och molnen skingrades. Det blev sommarväder och sol och hundarna sträckte nöjda ut sig i skuggan. Matte krattade bort slaget gräs på slänten mot bäcken och gjorde sedan hundarna sällskap och vilade med lite läsning. Matte njöt av sin tomt och sensommarvädret och trängde undan tankarna på allt som fanns kvar att göra innan vintern.