Onsdag.
Sommarvärmen fortsatte med behaglig temperatur och sol, samt lite moln frampå eftermiddagen en stund. Husse målade vidare. Lager på lager. Matte tog tag i det ärvda och alldeles utmärkta skyffeljärnet för att utnyttja att slagregnet nyligen underlättade bortskyfflandet av lite grönt, som börjat synas i grusgången. Tungt jobb blev det hursomhaver, men resultatet bra!
På kvällen tränade träningsgruppen på en ny plats inom ett gammalt och välkänt område. Det pågick arbeten med tunga fordon där gruppen ursprungligen planerat att träna, varför man fick tänka om. Valet föll på att träna spårupptag. Vilket visade sig inte bli så himla bra. Vinden var kraftig på den högt belägna platsen. I vind befann sig en råget, eventuellt med avkomma, och figuranten utplacerad i medvind hade svårt att konkurera om hundarnas intresse. För övrigt blåste spåret åt fanders.... Så där kan det bli ibland när man spontanplanerar, då förutsättningarna för en planerad träning hastigt och lustigt måste ändras. Förutsättningarna var inte så himla bra helt allmänt. Som figge låg Matte utanför/nedanför kanten av en hög brant med härlig utsikt, krampaktigt hållande sig i några växter som i sin tur klamrade sig fast i grus/sandåsen, där stnearna rasslade undan för Mattes fötter, när hon försökte hålla emot och inte rasa hela den långa vägen nerför till fast mark. När Matte väl var uppspårad kunde hon inte få tag med fötterna alls och måste delvis bli dragen upp i ett koppel. Den här övningen blev inget bra.
Så då får man försöka tänka om och tänka till lite bättre. För att få till en givande träning med de förutsättningar som står till buds.
Från sin utsiktsplats där uppe på branten, såg både Matte och den hundförare som hittade Matte att rakt nedanför fanns ett område med pyttesmå grushögar i mängd, tätt, tätt intill varandra. Seende ut som en uppochnervänd äggkartong modell flak! Ni förstår säkert möjligheterna att kunna gömma sig och få till ett bra sök där! Det visade sig dock från grodperspektiv i stället för fågelperspektiv att dessa högar inte alls var små! När en figurant väl kommit på plats så fick figgen där förbli av tidsskäl!
Matte valde att gå med Modji kopplad längs med ytterkanten av detta område, med mjukt rundade grushögar bestående av grovt och svårframkomligt grus. Modji fick aningen av vittring vid starten, men Matte fick inte det önskade draget utåt i kopplet för att släppa Modji lös på ett frisök. Modji fördes i koppel vidare längs med ytterkanten och mot slutet fick hon ett ingångsspår där figgen tagit sig in i området via en lägre och mer lättillgänglig del. Modji vek av och upp i gruset och släpptes lös, för att kort därefter skallmarkera fint och hon återvände sedan ner till Matte. Spårupptag trots allt! Ailis sök såg snarlikt ut. Bortsett från att hon tappade vittringen när hon kom upp bland alla högarna och drog en extra repa bortöver, där vittring fanns från två bemannade lastbilar som stod uppställda. Även Modji hade visat att hon hade intresse för deras vittringar, men sorterade bort dem på ett tidigare stadium, då hon fick figgens vittring starkare mer direkt.
Násti fick ett anpassat sök. Hon älskar ännu att ta sig upp i gruhögar och måste självklart få göra detta, men i en lightversion. En figge placerade sig i en svacka en bit upp mellan två högar i ytterkanten, så att Násti skulle få vittringen tydligt från positionen strax utanför detta område. Násti fördes i koppel även hon och spikade vittringskällan rätt snabbt. Hon släpptes lös och tog sig utan problem upp i det lösa gruset och skallmarkerade den nerifrån osynliga figuranten. Som medförde ett extra koppel och kopplade för säkerhets skull upp Násti och tog med henne ner på marken igen. En relativt stor risk fanns att Násti skulle dra iväg och söka fler figgar och sedan villa bort sig och trötta ut sig i detta gytter av grushögar. Det fick inte ske och därför kopplade figgen Násti för full koll på den gamla arbetsglada damen. Som liksom arbetsglada tvåbeningar ibland kan ha svårt att inse sin ålder och sina begränsningar. Så länge Násti vill skall hon få jobba! Livskvalitet! Men man får anpassa arbetet till individen. Äldre hundar behöver få hålla igång - för att bli just äldre.
Nöjda och belåtna med kvällens träning, som började lite struligt, avslutade träningsgänget med totalt fem Lapska Vallhundar denna kväll på MAX med sen middag.
Träningslägret i skärgården närmar sig!
Tack för bra uppladdning denna kväll!