I morse skrev Matte om i går och nu skriver Matte om i dag.
På fredagen fortsatte snön att falla i byar. Mer eller mindre täta. Ömsom normalt snöfall och ömsom snökanonfall. Matte avvaktade med att gå ut under förmiddagen för att inte behöva borsta och skotta så många gånger. Vid lunchdags hade det fallit såpass mycket snö att det kändes meningsfullt att flytta undan en del av den, under ett tillfälligt uppehåll. Solen sken och temperaturen låg på minus tio grader. Gázzi älskar att ligga i korgen på glasverandan, bäddad med olika dynor och fällar för värme runt ryggen. Násti och Modji försökte som vanligt smyga i sig så mycket utspillt solrosfrö som möjligt, bakom Mattes rygg...
När trapp och gång in till huset var rensade från snö, tog Matte med sig hundarna upp i skogen för en promenad. Den ledde bort till den gamla mopperamen, men inte raka spåret. Matte gick i lite kringelikrokar. Trots att det snöat till strax innan promenaden, visade snön på helt färska spår av både räv och rådjur. Násti och Gázzi är luttrade och hetsar inte upp sig för sådant. Modji blir däremot som en duracellkanin och far hit och dit i kopplet. Snor in sig runt sin matte, mamma och mormor. Det bekymrar inte Modji som förefaller ha full koll mitt i koppelnystanet. Hur hon gör vet inte Matte, men Modji lyckas nästan alltid trassla ut sig lika fort som hon trasslat in sig. På något outgrundligt sätt. Problemlösningsförmåga!
Matte gick sig redigt varm i den fluffiga och nyfallna, kalla snön. Det var som att gå i utspillt socker! Eller mjöl. Inget fäste! Matte hade behövt stighudar under sulorna trots en vandring mestadels på plan mark. De grova stövelsulorna kunde lika gärna ha varit ett par osulade tofflor! Det kändes lite som ett träningspass i moonwalk. Men trots allt avancerade Matte längs med stigen. Gázzi är smart och håller sig alltid bakom. En bra vallnings/fösningsposition. Men också en position där Matte föser undarn bärris och trampar till djup snö. Mer lättgånget. Modji, ungdomen i sällskapet, banar mer än gärna väg åt tre äldre damer. Tack å bock!
Solen flödade över nejden en bra stund innan nästa täta snöby och Matte hann tillbringa en hel del tid med kameran i trädgården. En skog som på ett julkort! Lapskgänget fick påhälsning utanför staketet av de två Cockerknytt som är kvar hos sin mamma ytterligare en tid. När Násti först hörde valpskall från granntomten blev hon starkt berörd! Ljuden talade till hennes innersta! Saknade knytt som blivit stora. Lät nu på andra sidan vägen? Násti såg lätt brydd ut.
Knytten är vana vid liv och rörelse hemifrån och lät sig inte skrämmas av Modjis upphetsade inbjudan: Kom in och lek! Kom in och lek med mig båda två! Nuuu! Men de är inte så stora och Modji är sjövild, så ett möte skall nog ske lite mer kontrollerat än vid ett släpp på en stor och öppen yta med två knytt samtidigt. Modji fick nöja sig med avståndsumgänge. Lillkillen Walle ville dock gärna morsa på Modji och lämnade vägbanan med ett skutt. Han försvann! Ner i det snöfyllda diket. Modji såg överraskad ut! Walle tog det säkra före det osäkra och kravlade sig tillbaka till sin familj uppe på vägen.
Matte hann få en gullig bild på en riktig sötsak! Ett Cockerknytt helt pudrat med socker! Mycket sötare kan det inte bli! Strax därefter dog batteriet i kameran och snön vräkte åter ner med stora och fylliga flingor. Dags att gå in och elda.
.