Torsdag.
Lapskflocken begav sig ut till Torpet närmare kusten, för att hämta hem den ena motorsågen. Nu finns det mycket jobb för Husse, efter stormen i januari. Ett stycke av granntomten har lånats för att stapla kapade stammar som nu skall kapas och klyvas.
Dagen var vårlig med värmerekord på tolv grader! Hundarna blir lika glada varje gång när de släpps in på skogstomten - sitt andra revir. De patrullerar gemensamt av området längs staketet, men inte tillsammans. En flock samverkar för effektivitet, vilket innebär att flockmedlemmerna samarbetar genom själständigt arbete var och en på sitt håll. Flera hundar som driver en renhjord arbetar tillsammans, men i olika positioner och enskilt.
När Modji och Aili gjort vad som krävdes av dem, ägnade de sig åt enskilda sysselsättningar. Vilket kom att bestå i rensande av tomten på resterna från fåglarnas vinterätande på granntomten. Ett fågelbord är placerat intill staketet på grannens tomt och i Lapskreviret finns det många träd lämpliga för fåglarna att skyddade äta sin mat. Modji och Aili skrotade omkring och rotade på marken, som nyligen blivit helt snö- och isfri.
Matte gjorde detsamma och plockade undan de största nerblåsta grenarna och kvistarna, från alla de höga och smala tallarna i nordvästhörnet på tomten. Husse slog sig ner och bara njöt av vårdagen. Redan innan höftbytet, hade Matte målbilder för livet med ännu en smärtfri och ostel höft. Utan känsla och tillverkad av titan. Delmål har funnits längs vägen och de har uppnåtts vartefter, genom god läkning och envis träning, samt ett sunt liv med många "vita veckor" och genomtänkt kost. För så goda förutsättningar som möjligt för en gammal tant att kunna hålla igång ännu några år.
Långt fram i raden av målbilder, har naturligtvis förmågan att åter kunna gå i skogen funnits! För både sin egen skull och HUNDARNAS! Framför allt i skogen tvärs över vägen hemma och där börjar promenaden med att ta sig upp på en bergsplatå. Sedan är det upp och ner hela tiden, över bergsryggar i nord-sydlig riktning. Mycket kuperat alltså. Torpet finns exakt rakt österut och naturen består av samma bergslandskap (skärgården på istiden) med sänkor och bergsplatåer. Matte upptäckte nu att hon kände sig säkrare än tidigare, där hon skrotade runt i blåbärsriset, i slänten upp mot berget bakom Torpet. Balansen var bättre och benen mer jämlika. Matte drevs av nyfikenhet och klev ut genom grinden i fårnätet mot norr. Hur funkade benet och hur såg det ut efter stormen?Fortsatte längs djurstigen i en fördjupning mella två blottade bergknallar och tog sig upp på den helt plana platån bakom och ovanför Lapskreviret. Lämnande två lätt förvånande hundar bakom sig.
Matte blev stående där uppe och bara njöt! Det funkade! Äntligen ute i terrängen igen. Vore det inte för de många träden i kanten ner mot öster, hade Matte kunnat se fjärden utanför skärgårdsbyn. Uppe på platån är det bara vitmossa och glest med vindpinade tallar. Från botten till toppen på 2½ månad.
Modji och Aili hade skvallrat för Husse vart Matte tagit vägen. Här rymmer man inte obemärkt, för lite enskilt skogsnjutande! Vilket hade gett Husse en idé. Ett Hussesök på tomten. Mate och hundarna gick in i lillstugan och Husse försvann. Båda hundarna sattes i arbete samtidigt efter fem minuter och Matte visste bara att Husse skulle finnas innanför staketet. Modji sprang hit och Aili dit och båda konstaterade att vittringen från Husse kom uppifrån. De tittade upp i de stora granarna intill stugan. Men ingen stege stod där och ingen Husse fanns där. De båda hundarna sökte tillsammans och någorlunda i närheten av varandra, men effektivt och lagom långt ifrån varandra, för att det skulle upplevas som två flockmedlemmar lösande en uppgift tillsammans. Jättefint och mycket intressant att studera! De läste av varandra och Matte, samtidigt som de jobbade på vittringen var för sig. Matte angav var hon ville ha området avsökt genom att röra sig i olika riktningar. Man behöver inte alltid vare sig prata med hunden eller peka och vifta med armarna, för att styra en lyhörd, signalkänslig, signalsäker och samarbetsvillig hund. En arbetsvillig Lapsk Vallhund.
Matte rörde sig uppför skogsbacken mot tomtens bakre gräns och hundarna sökte till höger och vänster om Matte. När de kom upp till skjulet innehållande snickarbod, torrdass och vedbod började de minska ner sökslagen och fokuserade på byggnaden. De markerade diffust på varsitt håll i högerkanten och Matte bad om "bättre". Varvid Aili preciserade mot dassdörren och snabbt anslöt Modji så att Husse blev rejält utskälld när han gläntade på dörren. Snyggt jobbat av dem båda!
Därefter drog sig Husse undan med hundarna i lillstugan, medan Matte stod kvar där han fyndats. Efter några minuter smög Matte ner mot själva torpstugan via en omväg för att unddvika ett tydligt flyktspår och gömde sig i sovrummet. Ytterdörren stod uppslagen för vädring. Hundarna sattes i arbete och Modji vittrade rätt snabbt in Matte och lokaliserade henne till den lilla stugan. Farten in i det lilla sovrummet var hög och efter ett omedelbart skall upptäckte Modji den stora hundgodisburken, som Matte ställt på sängbordet bredvid. Modji kom av sig men ersattes av Aili som anslutit och markerade intensivt utan att upptäcka burken. Ambitiösa Aili och mamma Modji som är ett godisfreak och rutinerad. Var det verkligen en "sökuppgift" detta? Tänkte Modji kanske. Men inte blev det någon godisbelöning förrän båda skällt ordentligt. Någon ordning får det väl lov att vara, även vid sådana här spontana sökträningar hemmavid.
Så småningom bommades stugorna igen för dagen och flocken begav sig söderut längs kustvägen. En liten omväg hem gav Matte möjlighet att tvätta en genomskitig bil. Allt med den nya bilen är toppen - utom färgen. Vit. Som alla andra. Köper man begagnat så blir färgen vad den blir, när allt stämmer väldigt bra i övrigt. Svarta smutsränder blev kvar och stack i ögonen. Trots "guldtvätten"!
