Hur många gånger skall man stå ut med att höra någon använda ordet "svartskalle" innan man tar bladet från munnen och säger ifrån? Matte tog nyligen bladet från munnen. Fick nog. En gång för mycket. Sagt av vuxen välanpassad svensk, obekant för Matte. En jargong. Obetänksamt med förväntad sympatiyttring. Men inte bara jargong. Något finns i botten. Matte blev bedrövad. Nedstämd.
På måndagen hade Matte ärenden att uträtta i samhället och tog med sig hundarna. Färg skulle bland annat inhandlas till sommarstugans nybyggda veranda, men kvar på trappen hemma låg färgprovet från fasaden...... Typiskt! På hemvägen var ett besök hos G. inplanerat och hundarna flög ut ur bilen i ren och skär glädje! Vita Herdehunden Alaska blev så till sig att hon upprepade gånger studsade upp på Matte, för att hälsa riktigt nära!
Hon och Modji har en speciell relation, eftersom Alaska var Modjis första kompis när Modji var åtta veckor gammal. Gázzi skrotade omkring, sin vana trogen. Hon känner tomten väl och går sin invanda ronda. Násti letar hönsskit! Nam-nam! Även under verandatrappen! Dit kan Násti krypa in om hon gör sig väldigt platt. Modji vill hälsa på hönorna när hon är hos G. , men dessa hönor räds alla hundar utom familjens egna. Hönorna hos Cockermatte är vana vid många hundar och Lapskgänget finns ju ständigt i deras närhet. Där kan Modji komma mycket närmare och studera dem. Som vanligt fick hundarna komma in och skämdes bort av G. med utdelning av godsaker från kylskået. När tvåbeningarna fikade, slog sig hundarna till ro på köksgolvet. Besöken här hör till höjdpunkterna i Lapskfamiljens liv!
På kvällskvisten tog Matte en skogstur med hundarna. Blåsten var kraftig och byig och det enda bra med det, var att både mygg och knott blåste undan! Alla andra djur också vad det verkade. Tyst var det och inga vittringar kittlade hundarnas näsor.