En fördel med barmarksvinter är att skogen är mer framkomlig för hundträning. Nástidottern Signe visar goda spåranlag! Hon flyttades upp till lägre klass i spår direkt efter sin tävlingsdebut! Nu fortskrider hennes utbildning med träning av spår på olika underlag, spårning i spårkärnan och vinkelträning. Signe har tydliga spåranlag. Hon svarar mycket bra på träningen! Härligt att höra! Både hennes mamma och pappa är duktiga spårhundar. Att träna spår är aningen mer lättillgängligt än sökträning, då spårträningen inte kräver figuranter. Man kan mer spontant gå ut och köra ett träningspass.
Många Lapska Vallhundar har visat mycket goda spåranlag. Nosarbete förefaller passa dem mycket bra. Sökarbete ligger mycket nära vallning. Berikning - hunden får utföra något som är ett naturligt beteende för den. Rasen är en vallhundras och behöver få jobba med något där de får använda insidan av skallen. Duktig Signe, som planeras bli mamma i vår tillsammans med en kille från Finland med ett mycket bra finskt mentaltest.
På måndagen öste regnet ner mest hela dagen. På den frusna marken frös vattnet och en ishinna täckte vägarna. Under ett kort "uppehåll", då regnet bara strilade lite försiktigt, tog Matte med sig hundarna på en skogspromenad av den kortare modellen. Ingen av dem hade sedan någon lust att vara kvar ute på tomten. Matte lät dem mysa framför kaminen och gav sig iväg till doktorn, som skulle titta på Mattes krånglande fot. Matte vill kunna gå ordentligt.
Matte läser en bok om rallylydnad som låg i julklappssäcken. Avslutningsvis ges följande råd till en förare inför tävling: Stör varandra när ni tränar! Ring upp varandra när ni går en bana! Gå bredvid och berätta roliga historier! Applådera och heja! Stör hunden! Lägg ut godis på banan! Rör er runt omkring ekipaget! Allt för att ekipaget skall ha kvar fokus på uppgiften.
Matte fick sig en funderare. Vi tränar räddningshundar så att de skall klara diverse störningar. Buller och störningshundar ingår på proven. Men hur många tränar förarna i att tåla störningar? Borde inte förarna förberedas för verkligheten utanför kursen, genom att redan under kursen utsättas för störningar? Blir man inte en bättre förare om man kan behålla fokus på hunden, trots att någon går bredvid och berättar roliga historier under ett sök? Blir uppringd? Fokus på hunden i alla lägen! Men med förmåga att sålla och avgöra om någon kommer med viktig information under ett pågående sök.
En räddningshundförare utbildas för att göra en insats med sin hund i ett skarpt läge. Där kan föraren utsättas för mängder med störande moment. Om föraren tränas att kunna stänga ute störningar, så kanske också påverkan på en förarkänslig hund kan minimeras? Om man nu inte hinner träna detta inom ramen för en kurs, så kanske vi hundförare bör träna detta på våra veckoträningar? Störningar av förarna förekommer på övningar för färdiga ekipage, i form av påträngande journalister t.ex. Men kanske detta bör komma in tidigare under utbildningen, för att bli en del av den regelbundna träningen och en vardagssituation för våra hundar? En pressad förare är något som många hundar drabbas av för första gången i en provsituation. Vilket kan vara ödesdigert, när proven endast får göras en gång.