Hela helgen präglades av att det var stor utställning i Stockholm och att Násti och hennes son Mánnu skulle visa upp sig på lördagen.
På fredagen tog Matte det väldigt lugnt och vilade sig i form för att kunna "vänstervarva" några varv med Násti. En kort promenad längs vägen på en glashal väg, kunde genomföras tack vare "spikskorna". I övrigt fick hundarna vara på tomten under några timmar, när Matte stökade med diverse. Bland annat skulle lillstugan ställas i ordning för Nástis söner Mánnu och Pirak samt deras matte och "syskonet" Polka (Finsk Lapphund). I stugan skulle plats även beredas för en matte till med en Finsk Lapphundtjej. Nu hade Matte skyfflat in diverse föremål som i sista sekunden transporterats från Mormors hus och som kan säljas på loppis framöver eller sparas på annat sätt. Tippen kändes alltför drastisk. Grejerna åkte ut igen och skyfflades in någon annanstans över helgen. Efter en mycket lång resa i busväder längs norrlandskusten anlände gänget och installerade sig i lillstugan. Trångt blev det, men det funkade. "Småpojkarna" kände sig uppenbarligen hemma, när de rusade in "sevicebyggnaden" (Husses och Matte hus) och kastade sig över sin "gammelmatte"! Fem Lapska i full fart genom det lilla huset och mitt i detta en cool katt som hade stenkoll och välkomnade återvändarna, värdigt vandrande mellan alla hundben och strykande sig mot killarna som visste vem som styrde. Härligt!
Lördag och utställning.
Efter en morgonpromenad med hundarna begav sig Husse och Matte söderöver. Bilen parkerades som vanligt på idrottsplatsen en bit vid sidan av Älvsjömässan. Idrottsklubben drar in en hel del pengar på att upplåta ytan och Husse och Matte har sedan många år nyttjat denna parkeringsmöjlighet. På lagom promenadavstånd för att få hundarna rastade. Sjuttio kronor kostar det.
Som vanligt var Husse och Matte ute i god tid och Matte fick en möjlighet att provspringa med Násti på ett "träningsområde". Lättnaden var stor när ond fot och ond höft samarbetade! Tack vare smärtstillande in och utvändigt. Mattes enda oro inför utställningen har gällt lemmarnas samarbetsvilja just denna dag. So far so good!
Efter bedömningen av de Svenska Lapphundarna var det dags för de Lapska Vallhundarna och de unga pojkarna var först ut. Så blev det Mánnus tur. Han fyller två år i början av mars. Killen skötte sig bra i ringen och det gjorde även hans matte. Mánnu hade inga problem med att bli mätt (54 cm) och undersökt av domaren och när han sprungit några varv med sin konkurent bestämde hon sig för att ge honom ett "Very Good". I kritiken uttryckte hon sig i mycket positiva ordalag och hon gillade hans temperament och rörelser. För Matte det viktigaste.
Sist men inte minst var det veteranernas tur. Matte hade valt att anmäla Násti i veteranklass i stället för i championklass nu när hon fyllt åtta år. Fyra veterantikar var det och tre av dem var i likhet med Násti championtikar. Så skulle det springas. Matte sprang ganska snyggt och rent och Násti nosade överallt på golvet, totalt okoncentrerad.... Bussigt! Nu när Matte verkligen fixade detta! Men Matte och Násti hade tid att knyta ihop sig, eller "bonda" som det nu skall heta. Násti gick som tredje tik och Matte fick upp näsan på Násti och fick henne att inte se annat än Matte fortsättningsvis. Godis! Lösningen på många problem. Det visade sig att de två föregående tikarna fick Very Good och nu var det Násti och Matte som skulle springa igen. Matte hade lagom värmt upp och öste på som för ett halvår sedan. Násti såg bara Matte och skötte sig mycket bra. Hon ställde upp sig och med allt fokus på Matte blev hon både mätt och klämd och känd på. Samt tandkollad. Utan att egentligen notera domarens närvaro. Så skulle det springas igen. Mycket. Runt och fram och tillbaka. Så var det slut. Fort gick det. Matte hörde inget och såg bara en röd lapp skymta förbi. Kvar i ringen alltså! Även nästa tik fick rött kort och blev kvar i ringen. Bakvända världen!
Nu skulle det springas igen. Matte och Násti i täten. Jäklar vad Matet sprang! Sprang och sprang. Varv efter varv. Handklapp och hjärtklappning. Runt, runt. Matte såg framför sig ett platt fall framför domaren, i ren utmattning och muskelsvaghet.... Till slut, just innan Mattes anda tappades, hade domaren bestämt sig. Násti hamnade på andraplatsen. Så snubblande nära att bli veteranvinnare 2011. Men Matte gjorde verkligen sitt bästa för att göra sin hund rättvisa! En ny kavaj var till och med införskaffad....
Sedan trodde Matte att allt var klart och bad om kritiken. Ett gäng tikar stod i ringen. Men Násti hade fått CK och skulle in i ringen igen! Matte hade bara sett en röd lapp, ingen rosa. Inte hade Matte heller hört ett ord om något heller, men med ett dövöra hör man inte allt.... Nåväl, där fanns många snygga tjejer och Násti och Matte fick tacka för sig i en första gallring.
Så här tyckte domaren (Tanja Ahlman-Stockmari) om Násti:
Trevlig 8 år gammal tik. Bra uttryck, bra underkäke, bra kropp och benstomme. Önskar mer vinklar fram. Bra päls. Önskar stabilare frontrörelser. Trevligt temperament.
Excellent - CK.
Sammanfattningsvis en trevlig dag med många härliga möten med gamla vänner och nya kontakter. Tack för trevliga pratstunder!
Söndag och avsked.
Lapskgänget fick vara ute och härja på tomten ett bra tag och Matte försökte få fina bilder på sina utflyttade killar. Men de var inte stilla många sekunder! Som vanligt lattjade Gázzi en hel del med dottersonen Mannu. De har ett speciellt förhållande där Gázzi drar igång leken. Hon är verkligen påtagligt förtjust i honom! Pirak hittade en grankotte som han kastade högt i luften och sedan jagade. Intensivt och länge! Efter en dag i stillhet fanns mycket energi som skulle ut hos alla de fem Lapska. Matte blandade ihop Násti och Pirak med jämna mellanrum och döpte om Pirak till kopian. De är verkligen slående lika!
Innan avskedets stund var inne hade Matte "julklappsutdelning" med alla hundarna i köket. De hade aldrig upplevt något liknande, när Matte rensade i godisskåpet och öste på med lite av varje som fanns där. Avslutningsvis fick alla rensa tänderna med varsitt stort och stenhårt hundkex. Kexen krackelerade och alla höll noga reda på singa småbitar. Inget gruff. Matte mitt i. Samt Mysjkin som med svansen rakt upp gick runt och kollade vad var och en åt! Helt överlägsen och med full kontroll på fem Lapska Vallhundar. Ingen av dem så mycket som tittade åt honom. De ignorerade honom totalt när han nosade på deras kexbitar. En härlig känsla att kunna dela ut godis till fem hundar i ett pyttelitet kök, med en golvyta som tvingade ihop dem nära varandra. Utan minsta gruff och med en katt mitt i.
På eftermiddagen tog Husse och Matte med sig sina hundar på en skogspromenad, "Mopperundan". Därefter fick hundarna vara ute och Husse och Matte sysselsatte sig på olika håll. Mormors saker måste beredas frostfri plats över vintern. Åtskilliga kartonger med böcker och en samling med tavlor som skall vidare någonstans. Samt en hel del till....
Men fortfarande kan åtminstone en person och någon hund beredas plats i lillstugan, om någon skulle behöva husrum!
Bredbandet skall uppgraderas från lägsta och icke längre använda hastigheten. Det kan innebära ett avbrott i internetuppkopplingen. Matte hoppas att inget trubbel uppstår så att kontakten med yttervärlden bryts för en längre tid. Matte litar inte riktigt på att det blir som telekillarna lovar alla gånger....