Tisdag.
En dag med en tid att passa fick fart på Matte på morgonen. Så snart hundarna fått i sig frukosten fick de några små luktsök med olika svårighetsgrad. För Aili blev det ett test om hon kunde jobba med "trosor"/tikskydd på! Något som aldrig använts här hemma och något för henne helt nytt. Hemmavid har löptikar alltid varit diskreta och Aili mer än någon annan. Ett tikskydd fanns i gömmorna efter parningsresor med båt för Násti. I hytterna är det ofta heltäckningsmatta. Aili är anmäld till en träningstävling nästa vecka och på inomhussöket i rummet med fin heltäckningsmatta måste hon ha tikskydd på sig.
Aili såg allt annat än lycklig ut då hon fick svansen trädd igenom ett hål i tyget och inte såg hon lyckligare ut när hon fick ett gummiband spänt i ljumskarna! Hon tog några tveksamma steg och upptäckte att hon fortfarande kunde gå. Hon närmade sig sökområdet intill huset i mycket sakta mak. Borta var all förväntan. Aili sattes i arbete och tyckte att detta var pest! Men - som den arbetshund hon är så jobbade hon när Matte bad henne. Så fick hon vittringen! Bortglömt var tikskyddet! Totalt. Aili satte fart och jobbade fint på lukten och markerade jättefint! Nästkommande två små sök genomförde hon helt utan någon som helst påverkan av att ha fått trosor på sig. Rätt attityd hos en hund som förväntas vilja och kunna jobba. Modji jobbade som vanligt med hög intensitet och med dubbla markeringar. Aili fick sedan ha på sig tikskyddet ett par timmar för tillvänjning, när hundarna låg i uterummet.
Medan Matte snabbtränade hundarna med gott resultat, jobbade tvättmaskinen. När tvätten var upphängd framför kaminen måste Matte ge sig iväg in till stan med bussen. Dit kom Matte fortare än förväntat och avstod tunnelbanan till Kungsholmen. Vädret var fint, varför Matte promenerade hela vägen från Östra, via Humlegården, Kungsgatan och hela Flemminggatan till St. Erik. Nästa ögonoperation väntar och nu skulle nya kontroller göras med många olika och avanserade mätningar. Matte imponeras över teknikens möjligheter! Så småningom hoppas Matte på att den dåliga synen i alla fall skall kunna korrigeras med brillor. Alla ögonsjukdomar kan inte åtgärdas dessvärre, men Matte har haft tur mitt upp i alltihop. Tilltagande ålder gör inte heller ögonen piggare.
Regn hade fallit unde de timmar Matte befann sig inomhus, gatan var våt, men när Matte äntligen kunde bege sig hemåt igen kom solen just fram! Varför Matte åter ratade en färd under jord och traskade tillbaka till Hötorget, för ett besök i Hötorgshallen. Här finns en finsk butik och efter många resor till Finland under hela livet har Matte kommit att uppskatta diverse ätbart som är svårt att inhandla hemma. Så med hem följde kaffeost! Eller brödost, eller bondost. Kärt barn har många namn. Dyrt och lyxigt förvisso, men något Matte gillar. Man skär små tärningar och lägger i kaffet. När kaffet är urdrucket ligger de där på botten, lite sega och lite sötsalta på något vis och så äter man dem halvsmälta, lite gummiaktiga, med sked. En ask med smältost av märket Koskenlaskia (forsfararen) fick också följa med. Mattes generationskamrater som ätit Raketost, skulle säkert uppskatta denna finska ost! Några honungskladdiga turkiska kakor, köpte Matte också med sig från stan.
Bussen hem var extrainsatt och fullsmockad! En kvinna blockerade två säten med sig själv på tvärs på den yttre stolen, lutad mot sina väskor och pratande vardag med någon i mobilen. Hon satt där i sin egen bubbla och ignorerade varje försök att få tillgång till sätet innanför henne! Direkt tilltal med fråga struntade hon i! Två gånger! Den enda kvarvarande platsen och till slut blandade sig chaffisen i, havande koll på läget vad gällde tomma säten och antal passagerare som ville med. Så himla ouppfostrat. Så egotrippat. Hur tänker man då?
På morgonen hade Matte sett att en av de två vargarna åter varit iakttagen inne på en tomt. Husägaren såg den först när den försvann. Samtidigt försvann den Tibetanska Spanieln enligt anmälaren på Rovobs.se. Men varför har man hundar ensamma ute på tomten när man bor i ett vargrevir med två vargar, där redan tre små hundar vargdödats sedan i somras? Hur tänker man då? Dessa händelser är orsaken till att skyddsjakten nu förlängts på en av vargarna. Men man vet inte om det är hanen eller tiken som dödat hundarna. Så hur vet man vem man skjuter? Om inga hundar varit lösa så hade de inte dödats och då hade vargen inte fått en dödsdom.
Från sin plats i bussen kunde Matte se rakt in ett stort antal bilar som låg jämsides med bussen på Roslagsvägen, på väg ut ur Stockholm vid rusningstid efter fyra. När tre förare på raken kunnat ses med blicken ner i knät, fibblande med mobilen, började Matte studera bilförare på hemvägen. Inte bara i låg fart kring Roslagstull messades det under bilkörning. I hög fart långt ut från stan körde man bil och tittade i mobilen samtidigt. En hantverkare höll mobilen högt framför sig för att ha full koll på både mobil och bilar samtidigt.
I DN i dag onsdag kan Matte läsa: "7 av 10 bilförare har hanterat sms!
Samtidigt tycker fler än tidigare att det är trafikfarligt att använda mobil vid ratten. Var femte har själv varit nära att orsaka en olycka på grund av mobilen. Resultaten kommer från en enkät som Bilprovningen gjort på sin webplats.
Det är mycket Matte inte förstår.
Middagen åt Matte i ensamhet, då Husse och Modji var på agilitykurs. Finsk ost och ett glas rött, följt av turkiska kladdiga kakor. Inte så dumt alls. Aili fick sedan två stora frisök utomhus på välavvallade ytor, efter två luktgömmor på vardera söket. Allt på lek och utan startrutiner och Aili jobbade jättefint med fina markeringar. Allt medan skymningen föll alldeles för tidigt.