Söndag.
Lapskflocken tillbringade förvisso lördagseftermiddagen vid sitt andra revir närmare kusten och upplevde där det lugn som inte infann sig på det mer permanenta reviret i helgen. Men kunde inte undgå att märka redan på lördagförmiddagen hur trafiken intensifierades och farterna kändes helt vansinniga, på en väg där små barn var ute och cyklade ensamma! I skymningen dök ett ekipage upp på en liten tvåhjulig cykel, där ett barn skjutsade ett mycket litet barn på cyklen Fötterna på det skjutsade barnet vilade på bakhjulsnaven och båda barnen saknade hjälm. De hade god fart mitt i vägen när de närmade sig kurvan i slutet av raksträckan. De var ute även på söndagen och hundägare gick med lösa hundar. Samtidigt som tidigare aldrig sedda bilar, stora och fyllande hela den smala vägbanan, framfördes fullständigt hänsynslöst i bostadsområdet. Att bo vid denna väg var i helgen som att bo tätt inpå en sjuttioväg som krympt till hälften och där promenerande med barnvagnar, lösa barn och hundar och ensamma cyklande barn samtidigt vistades.
Matte vill inte vara den som blir vittne till en svår olycka och bilisternas höga farter förskräckte dem som börjat besöka sina fritidshus. Varför har man så förvivlat bråttom?! I en tid när sjukvården är överbelastad och man riskerar att smittas av Covid 19 om man hamnar på sjukhus. Dessutom.
Varför skall sjuttioplussare isolera sig och tänka på att inte sprida smitta och belasta sjukvården, när de som är yngra skiter fullständigt i att de skall både försöka undvika att sprida smitta och trängas så att fem krogar i Stockholm tvingades stänga och kör som galningar! Riskerande både den egna och medmänniskors hälsa och liv! Med belastning av både sjukvård och begravningsbyråer.
Området är 30-skyltat och det hävdar man bara är en rekommendtion och trampar gasen i botten, väl medveten om att inga farthinder finns. Trots löfte därom i många år. Men som vanligt väntar man på första svåra olyckan för att få motivation. Husse stod och klöv ved och Matte rensade ogräs och utanför staketet liknade trafiken rusningstrafiken in till Stockholm. Med gulliga inslag av barnvagnar, cyklande barn och lösa/kopplade hundar.
Modji och Aili fick så mycket att titta på att de inte längre brydde sig. Det är stor skillnad när det dyker upp någon enstaka människa eller hund långt borta på vägen. En granne påpekade att de två Lapska var så tysta. Allt är relativt och bortåt vägen hade den nyinflyttade Schäfern fullt upp med att kommentera varenda förbirusande bil. Vid ett tillfälle blev det trafikstockning utanför Lapskflockens staket, vilket varken Modji eller Aili var det minsta intresserad av. En skåpbil med överlastat och vingligt släp var på väg iväg från det olagliga byggförrådet på en tomt, men körde fast i infarten, en traktor kom från ett håll och en mycket stressad skåpbilförare från andra hållet. Husse höjde huvudet från klyven och väntade sig en seriekrock utanför stugan. Ingen verkade vilja väja för någon. Full fart och sedan stopp för alla. "Fullt ös medvetslös".
Dagens samtalsämne för dem som timme efter timme såg eländet under arbete utomhus längs raksträckan. Just denna dag inträffade inte den svåra olycka som tydligen måste till för att farthinder skall komma på plats.
I kvällningen när det lugnat ner sig tog Husse en promenad i skogen med hundarna. Att promenera på vägen utanför stugan och vidare var överhuvud taget inte aktuellt under dagen. Det är ju inte klokt när man bor i ett fritidshusområde. Instängd Lapskflock.....
Var rädda om er och varandra! Ville Matte skrika rakt ut till alla hänsynslösa bilförare som passerade Lapskreviret under dagen. "Varandra" är nog ett okänt ord i den kategorin bilförare som så totalt skiter i alla andra på vägen.
