Söndag.
För sex år sedan köpte Husse grannens gamla släp för femtusen kronor. Ett mycket bra sådant med kåpa med lasträcken på. Det har under åren forslat diverse prylar och mest trädgårdsavfall till tippen. Samt något inköpt träd någon gång och lite annat. Detta släp besiktigades nyligen och underkändes då bromsarna var utslitna. Det visade sig vara dyrt att få dessa antika bromsar åtgärdade - om det ens var möjligt i brist på delar. Skroten var vad som väntade. Trodde Husse och Matte. Så kom en annan granne över och berättade att bromsar måste släpet inte alls ha! Man kan ta bort dem och registrera om släpet som obromsat. Husse kollade runt men blev inte klokare för det. Hur dessa bromsar skulle elimineras och av vem förblev ett stort frågetecken och frågan släpptes. Ett nytt släp köptes och anhöriga fick betänketid om det antika släpet var intressant. Det var det inte. Nu hade Matte fotat och tidigt på söndagsmorgonen lades dessa släpbilder ut i en lokal FB-grupp för försäljning till högstbjudande.
Sedan tog Matte med sig Modji och Aili på långpromenad i rask takt för motion, innan det skulle bli för varmt. Liksom många andra och mötena blev många längs vägarna i området. Temperaturen steg snabbt och vid hemkomsten, efter att till och med ha pressat idealtiden på sträckan, var både Matte och hundarna ganska varma och termometern visade redan tjugotvå grader. Hundarna fick genast på sig sina kyltäcken och sträckte nöjda ut sig i solen!
Husse var också nöjd! Mer eller mindre överlycklig faktiskt. Någon hade bjudit tretusen kronor för det trettioett år gamla underkända släpet!? Det tog tid att få det att sjunka in. Det släp som Husse och Matte trodde var värdelöst mer eller mindre. Det stod inte på förrän någon annan bjöd fyratusen! ??? Sedan fyratusenfemhundra och omedelbart kom ett bud på femtusen! Sedan hände ingenting och ingenting medan Lapskflocken for till golfklubben och firade med söndagslunch.
Ännu några timmar senare låg högsta budet kvar på femtusen kronor och söndagen led och fler skulle nog inte vara intresserade. Tänk om den som bjudit femtusen kom på bättre tankar och backade ur. Tänkte Husse och Matte och bestämde sig för att tacka ja till det budet.
Det var ju dumt. Visade det sig.
Snart kom ett bud på femtusenfemhundra och strax efter ett på sextusen kronor. För ett underkänt och trettioett år gammalt släp. Det är mycket man inte begriper.
Släpet lämnade Lapskreviret, betalat och klart av en mycket nöjd köpare, som inte såg några större problem i att fixa det för godkänd besiktning som obromsat släp. Husse var mer än nöjd med att ha fått tillbaka det han gett för släpet efter sex års nyttjande. Men lite skavde det ändå att ha missat hur värdefullt det de facto var, för den som begrep sig på. Sextusen är ju mer än femtusen.....