Torsdag.
Nu är Husse och Matte vaccinerade ett flertal gånger det senaste halvåret och mer skall det bli om en vecka. På torsdagen var det dock Modjis och Ailis tur att bli vaccinerade. Den här hösten var det bara kennelhostvaccinet som skulle ges. Matte hade passat på att samtidigt beställa tid för en seniorkoll på Modji. Vanan har varit att göra en första sådan när hundarna fyller tio år, för att sedan låta veterinären gå igenom hundarna en gång årligen. Även om de förefaller friska kan det vara bra att ha koll på hjärta och lungor. Hundar med mycket motor och energi vill mycket! De har alla varit med på träningarna livet ut, men det kan kännas bra att veta att de inte överbelastas, om något är på gång i kroppen. Hundar med mycket driv känner inte alltid efter så noga hur de mår, utan öser på så länge det går.
På onsdagens träning visade Modji mycket god kondition och stor smidighet och inte kunde veterinären hitta något som motsade en god hälsa inför trettonårsdagen. Lungor och hjärta lät fint och vikten var idealisk och densamma som hela livet, 14,3 kilo. Både hon och hennes mamma Násti har hållit vikten på 14,5 kilo stadigt genom livet. Det syns inte så mycket utanpå, men Aili är grövre och med samma hull ligger hennes idealvikt på närmare16 kilo. 15,8 denna dag känns väldigt lagom. Att hålla på och jämföra olika hundars vikt efter kön och mankhöjd fungerar inte. Man måste känna på hullet! För övrigt verkar många Lapska väga förvånansvärt mycket! Oavsett mankhöjd. Mycket mer än Modji och Aili. Man kan med lätthet känna revbenen utan att trycka på båda hundarna. Regeln för att hålla hundar i perfekt hull. Modji får inte överskrida 15 och Aili inte 16 kilo.
Övervikt förkortar livet och det önskar man att fler tänkte på. Lapska Vallhundar är lättfödda och alldeles för många lägger på sig för många extra kilon. Något att tänka på och vara uppmärksam på. Veterinären var mycket nöjd. Oavsett hårlag alltså! Skall man med lätthet kunna känna revbenen utan att trycka. Man kan inte skylla på tjock päls och mycket underull på en Lapsk. Modji har väldigt tjock päls och ändå känner man med lätthet revbenen.
Modjis öga, som runnit (ingen inflammation) lite till och från, kontrollerades och någon form av vagel irriterar lite. Hornhinnan är inte påverkad. Den skall hållas under uppsikt men är inget som åtgärdas annat som Matte redan gjort. Lite fuktande gel, samma som Matte själv använder vid torra ögon, samt lite Noviformsalva. Som äntligen åter finns i hyllan på apoteket. Den har Matte använt under alla år på både sig själv och sina djur vid irriterade ögon/lätta inflammationer. Funkar såväl på människa som på häst, hund och katt.
Sköterskan vaccinerade båda hundarna med nässpray. Enkelt och utan stick. Aili stod stilla som en staty på bordet när vätskan sprutades in. Modji blev lite överumplad efter ögonkollen och tyckte att det räckte med pillande i ansiktet tydligen. Hon fanns ig dock snart och så var allt klart.
Matte blev glad när hon läste en artikel i Hundsport nummer 7, sidan 30. Skriven av Åsa Lindholm, som intervjuat Jessica Mann. "Vad rör sig i huvudet på din hund?" Mycket bra skrivet! Inte minst om att köpa hund/välja ras blott och bart efter utseende, utan vare sig kunskap eller intresse för rasens ursprung och användning. Något som drabbat och drabbar en del Lapska Vallhundar tyvärr. Deras utseende tilltalar många. Som när de vill köpa valp inte alls är intresserade av en hund som både kan dra på vilt och låta. En hund som vill mer än gå i skogen eller skrota hemma på gården. Man vill ha en hund som ser ut som en Lapsk Vallhund men beter sig som något helt annat av någon ren sällskapshundras. ? Sorgligt men sant och inte bra för rasen på sikt. Bättre marknadsföring kanske krävs.
Som tur är, är det inte alla som bekräftar i trådar på FB att Lapsk Vallhund rakt av är en hundras som alltid kan vara lös i skogen, aldrig jagar och alltid är tyst och aldrig skäller. Som inte beskriver rasen som en sällskapshundras av robust karaktär. Som tur är finns det de som påpekar att det oftast ligger väldigt mycket kunskap och hård träning bakom, när man anser sig vara trygg med lösa Lapska i olika miljöer. Som tur är finns det de som pekar på rasens nedärvda, genetiska, neravlade och i sitt rätta sammanhang uppskattade egenskaper.
Lapsk Vallhund får inte förvandlas till den sällskapshund utan mycket energi och stor arbetsmotor som förefaller vara allt mer efterfrågad! Den vägen har alltför många raser vandrat. Sådana hundar finns redan. Låt den Lapska Vallhunden förbli en ras duglig i renskötseln och inom olika för rasen lämpliga "hundsporter" även framledes!
Saxat från mitten på sidan 33: "När man står inför att köpa hund är det bra att verkligen sätta sig in i rasens användningsområde och ta reda på vilka mentala egenskaper en valp av just den rasen förmodligen har med sig genetiskt. Det gäller att både läsa på och träffa hundar av rasen i verkligheten. Ju mer man kan desto bättre är förutsättningarna för att få just den hund som passar allra bäst. Då finns det goda möjligheter att det kommer att bli både trevligt och roligt att ha hund. Med andra ord: Kunskap om olika hundraser är en grunläggande förutsättning för ett lyckat hundköp." Tack Åsa!
Klicka för större bilder.
Lektanten Modji med halvsyskonen.
