Torsdag - Fredag.
Dagarna flyter ihop. Knytten äter och sover och tar för sig av den stora valplådan. Det är åter så varmt, att det inte finns något behov för dem att lägga sig tätt ihop, eller tätt inpå sin mamma Aili för att hålla värmen. De söker sig till varsitt hörn i lådan rätt ofta nu. Plötsligt kan någon vakna och hasa sig runt på en tur, för att kommunicera lite med syskonen. Puttar lite på en, lägger sig nära. För att strax dra vidare till nästa syskon och göra samma sak. Hamnar till slut, efter fullbordat varv, tillbaka vid starten. Till synes nöjd och belåten med turen. Lådan är 145 x 62 cm. Knytten har börjat sina första sökövningar. De har medvetandegjorts om att de har stor nytta av att använda sina nosar. För att hitta maten och för att hitta sällskap och för att få hjälp med toabestyren. Detta är den sjätte valpkullen med Lapska Vallhundar som har denna låda som sitt första revir. I en traditionell liten låda erbjuds de inte den möjligheten. I en så stor låda som finns här, ser man redan första dygnet hur alla valpar uppför sig och eventuella skillnader. Att Lill-Nemo är den som tog sig runt först och som oftast är ute på tur är uppenbart! En grabb med sin fars fart och fläkt! Han får en matte som är van vid killar som tar initiativ.
Klicka för större bild.
Brudarna Brun har även de gett sig ut på tur, men kanske inte lika påtagligt tidigt och ofta som sin bror. Han sticker ut lite. Samtliga fyra rör sig gärna och iblan lyckas de gå med bakbenen, men missar att gå med frambenen. Huvudet är väldigt stort och tungt att balansera. Men viljan finns och det är huvudsaken! Nyfikenheten och drivet. Matte står på knä på trasmattan och får räfflade uppfödarknän! Ett typiskt tillstånd när man tillbringar timmar vid lådan för att studera individerna!
Nu är Aili bekväm med att Matte är så nära. Det var hon inte det första dygnet och placerade sitt huvud skyddande över sina knytt. Varför Matte måste respektera knyttens beskyddande mamma och hålla sig på behörigt avstånd. Varför knytten aldrig vägdes som nyfödda. På Djursjukhuset var det inte aktuellt. De såg lagom jämnstora ut och verkade må bra. Vid hemkomsten mitt i natten fanns det ju ingen anledning att börja väga valpar! Nästa morgon var lugn och ro för Aili och hennes lilla familj det viktigaste av allt. Då väger man inte heller valpar. Sedan har det rullat på och de äter och har runda magar och förefaller må bra. Så då har Matte struntat i vågen. Även om vare sig Aili eller knytten riskerar att bli viktfixerade, så gör en matte det! Mattes första kull 2003 vägdes i det evinnerliga! Vilket bara resulterade i en konstant orolig Matte. Till vilken nytta då, när knytten växte och mådde bra. Så nu när knytten är 4½ dygn är de inte vägda ännu. Skulle situationen ändra sig och det finns en anledning att kolla en individ specifikt, så kommer koll hållas på vikten.
Aili återhämtar sig fint och temperaturen är helt normal, såret har läkt fint, men den överlappande sömmen har fått sig några ytliga repor av vassa knyttklor. Aili har varje morgon fått en tidig start med en rå äggula och druvsocker utrört i vatten. En energishot innan den stora frukosten. Hon äter mycket nu, flera mål dagligen och hon måste ut och rasta sig flera gånger per dag. Hon har nu själv börjat visa hur hon vill ha det och när hon behöver gå ut. Hon lämnar valplådan allt oftare och allt längre stunder när hon anser att tillfälle ges. När det är lugnt och alla sover. Aili ser till att ta hand om sig själv och när det kommer till toabesök och måltider är det jättebra. När det kommer till att gräva sig in under snöslungan och skottkärran med skynke över är det mindre bra. Mängder med löst och lättgrävt grus bakom snickarboden lockar, nu när det är läge att flytta knytten till en ny och ren lya. Mer svårupptäckt för "vilda djur" än den lya där knytten föddes. Samtliga Lapska tikar som haft valpar här hemma har gjort likadant. Efter ett par-tre dygn har de velat byta lya. En stark instinkt! Gázzi var försvunnen i en halvtimme från gården på landet där Matte då bodde. Det visade sig att hon grävt ur en lya under altanen till en flygelbyggnad. I april låg solen på fint där i slänten och det var väldränerat och bra. Men hon blev till sin stora sorg upptäckt och fortsättningsvis hindrad att börja bära dit sina knytt.
Aili har det alltså lite jobbigt nu, när en stark instinkt säger åt henne att bege sig ut i trädgården och gräva på olika ställen. Vilket hon inte får av flera skäl. Alla har med hennes egen hälsa att göra. Hon har ett längsgående och nyligen ihopsytt parti under buken och hon har lakterande juver. Infektionsrisk i båda. Alltså får hon inte gå ut utan koppel just nu.
Modji har fått en första glimt på lite närmare håll av sina barnbarn. När Husse var ute och rastade Aili. Modji fick inte komma i beröring med knytten, bara titta och vittra på lite avstånd. Hon är mycket nyfiken på dem!
När man står där på sina gamla knän och studerar knytt, hinner man fundera på lite av varje annat också. Som att denna valpkull inte hade existerat om inte Matte hade fått sin mycket onda och helt utslitna höft utbytt i januari. Tack vare protesen kan Matte nu obehindrat och smärtfritt stå på knä och få randiga knän vid valplådan. Hon tar sig även ner på golvet och upp igen utan problem! Gång efter gång! Ner och upp!
Som att man måste ha en ekonomisk buffert när man parar en tik. Slutsumman för vad Ailis kejsarsnitt kostar djurägaren, trots försäkring, landar på 9.204 kronor. Att betala genast.
