Matte har inte orkat skriva på några dagar. Vetskapen om ett avgörande veterinärbesök med Násti på torsdagen har legat som en kramp i magen. Ovanpå förlusten av en ny familjemedlem i måndags. Med endast en valp som resultat av dräktigheten skulle lillkillen ha fått bli kvar här hemma. Trots att en tik hade varit enklare att införliva i flocken. Rent praktiskt. I ett mycket litet hus.
I lördags, dagarna innan den ödesdigra måndagen, körde Matte ett litet kopplat sök på hår som legat i skogsbacken i ett dygn. Med båda hundarna. Detta valde Matte att inte skriva om då. Det var för tungt.
Násti fyndade och skallmarkerade vänd mot Matte. Med höger öga vänt mot söder och en strålande sol. Tydligt syntes en konstig förändring över nästan hela irisen i ytterkanten, mellan pupillen och ögonvitan. Ett helt svart och oregelbundet fält. Längst ut fanns som en liten svartgrå vårta. Panik! I skugga och inomhus var denna förändring mycket svår att se i Nástis vackra mörkbruna öga. Matte har tränat en hel del på hår i solskenet den sista tiden och tidigare har ingen sådan pigmentförändring synts. Detta har kommit mycket snabbt.
Eftersom Husse och Násti skulle ut och jobba åt Missing People dagen efter, for han in akut med Násti till Albano Djursjukhus. Vad hade hänt? Skada trodde Husse. Tumör trodde Matte....
Hem kom Husse med ok för jobb. Men med en remiss till ögonveterinär redan på torsdagen. Frågeställning: Melanom?
Prat, prat, prat..... Vad, varför, framtid? "Förlorar vi Násti kanske vi skall behålla två valpar?" Beslut: Vänta och se. Tumörer kan vara godartade. Men ändå förstöra vävnad på plats.... Det måste inte ha spritt sig.... Fokusera på Modji och valpkullen och ta detta med Násti när valparna var födda.
Så var beslutet.
Måndagen kom och gick. Tomhet och rädsla. Inga valpar.
Torsdagen kom. Bara rädsla.
Bekräftat. Melanom. Avgränsat men med genombrott genom hornhinnan. Ingen ärftlig ögonsjukdom. Prov måste tas från tumören. Söva eller inte? Veterinären bedövade och testade. Násti var helt underbart lugn och tillitsfull! Stod som en staty! Utan att på minsta sätt darra till och riskera ett felgrepp och behöva sövas ner. En djupt imponerad veterinär drog med pincetten i den lilla tumören och klippte med den vassa saxen. Násti stod som en staty! Matte talade hypnotiskt i Nástis öron. Mantran. Uppmuntrande och belönande. Matte stöttade baktill och sköterskan höll huvudet. Násti gjorde det lätt för alla.
Godis från både Matte och sköterskan efteråt! Blodprov skulle tas och Násti samarbetade till fullo med den mycket trevliga sköterskan. Sträckte fram benet så snällt! Höll det stilla och fick mer godis!
Vad händer nu? Provsvar i början av veckan. Godartad eller elakartad? Frysbehandling på Strömsholm eller avlägsnande av ögat.
Tid bokades i slutet av månaden för borttagande av ögat. Då det är ont om tider och ögat måste bort snarast om det blir beslutet.
Skall man drabbas av elakartade tumörer så är det ändå bättre att det sker i något man har två av. En klen, men dock tröst. Radikalare behandling är möjlig.
Men spridning vet vi inte något om förrän den dag Násti visar sådana symptom......
En dag i sänder. Inte så lätt.
ETT STORT TACK TILL ER ALLA FÖR ALLA STYRKEKRAMAR! Kärlek från när och fjärran som betytt oerhört mycket under ensamma och tårfyllda dagar inne med hundarna. Modjis juver måste skyddas från nerkylning i det tjocka snötäcket och hon stressades av att lämna huset. Jag har i veckan läst och tagit till mig flera gånger varje dag. Bara så ni vet!
Några reflexioner. Varför måste man be om Galstop för att stoppa mjölken när en valp föds och dör? Frågade i går. "Man skriver ut om det behövs". Är inte det att göra ont värre för både den sörjande och lakterande tiken och hennes ägare? Varför säger en veterinär sammanfattande vid hemgång att "det är inte bra med bara en valp." När familjen i chock just tvingats inse att denne ende valp dog och tiken mot förväntan var helt tom i övrigt. Tröst?! Förmodligen var avsikten att påpeka varför värkarbetet varit svagt. En följd av endast en valp. Men kanske också att bara en valp i en kull inte har det bra utan syskon. Typ - lika så gott att han dog..... Modji blev rätt bra trots allt... Vid betalningen ställdes frågan: "Hur gick det! Var det tomt?" På Mattes jakande svar replikerade tjejen i receptionen glatt: "Men det var väl bra!" ??????? "Jasså förlåt. Jag trodde att det var det ni ville kolla....., att alla kommit ut". Ingen kommentar.
Modji mår fysiskt bra. Men är stressad och saknar sin försvunne son. När hon togs in på Albano för vägning (tappat ett halvt kilo, bra!) kände hon så klart igen sig och ville uppför trappen där sonen blev kvar för några dagar sedan. Hon visste så väl! Hon blev så glad! Detta hade inte Matte förutsett. Förlåt Modji. Som bara vill ligga i sin biabädd där sonen föddes.
Matte försöker räcka till och få Modji glad igen. På söndag skall hon få börja jobba igen med Násti! Tillsammans med Missing People i Södertälje. Kopplat sök i lätt terräng.
Den senaste tiden har ett flertal valpkullar gått om intet. I olika raser. Tikarna har gått tomma. Senast i dag läste Matte om ännu en Lapskkull som gått om intet. Tiken gick tom. Inte alltför långt härifrån. Vad händer?
Matte vill ha en klonad Modji. Uppfödning känns riskabelt.
Matte tittar mycket och djupt i Nástis ögon. Båda ögonen. Nástis kloka och stadiga blick från de mörkbruna, mandelformade ögonen.