På tisdagen, den 4 mars, fyllde Nástis son Mánnu och hans tre systrar Lahji/Signe, Lihkku och Idja fyra år. För fyra år sedan en dag med mycket snö på marken och snöoväder med trafikproblem. Svårt att tro i år, när våren anses ha anlänt rekordtidigt! Klicka för större bild.
Valparna utvecklades till goda representanter för rasen och tre av dem har ställts ut med lysande resultat. Den fjärde är en snygging även hon, men är inte utställd. En av dem är en spårstjärna bland annat och en går räddningsutbildning i Nederländerna. En har kört spår och agility. En liten men naggande god kull.
Matte och hundarna drog iväg ut till torpet tidigt på tisdagmorgonen. Nu skulle den lilla gulliga kaminen installeras av proffs! Killarna var redan på plats när Matte och Lapskfamiljen anlände. De hade börjat med att provställa kaminen i hörnet och hade satt igång att mäta upp var de skulle ta upp hål i taket för skorstensgenomföringen. Eftersom de till en början arbetade inomhus, kunde hundarna vara på tomten utan att störa. En eldfast vägg skulle sättas upp i hörnet bakom kaminen och en tjock glasskiva läggas som skydd på golvet. Den skiva i taket som Matte misstänkte hade dolt ett tidigare skorstenshål visade sig ha gjort just det. Så bra! Men det måste utökas en aning för den moderna och isolerade skorstenen. Killarna jobbade på och hundarna ägnade sig åt sitt, trots att ytterdörren stod öppen.
Hundarna fick en andra frukost i form av en bit ihoprullad hud att tugga på, för lugn start på torpvistelsen och som en viss spärr mot att genast rusa åstad på fågelfrösök. Matte hade med en bra såg för att äntligen ta ner de höga stammar som burit grannens talgbollar på tomtgränsen. Stammarna hängde högt över fårnätet och växte snett och rakt in i en gran och en björk. När nu talgbollarna flyttats närmare grannhuset av hänsyn till Ailis mage, var det läge att få ner slybeståndet. Vissa kapades ett sycke upp, för att ge lite mer kompakt och insynsskyddande grönska i lite drygt stakethöjd. Matte hade en långsiktig plan vid sågandet.
Hundarna höll till på lite olika ställen på tomten. Násti vaktade sorkhål och Modji med Klon lekte med varandra mest. Jagade varandra över blåbärsriset och de mossbelupna stora stenarna.
När killarna började såga upp plåttaket och vistades framför huset, blev Matte tvungen att hålla de sociala hundarna därifrån för arbetsro. Matte sågade vidare på baksidan av huset. Där finns flera jättestora granar med många torra kvistar att rensa ur längs nederdelen av stammarna. Hundarna beordrades i viloläge i närheten. Men är man fem månader och nyfiken och älskar alla människor är det svårt att lyda order. Aili ville ju se vad de gjorde! Hon fick kallas tillbaka titt som tätt och påminnas om vad som gällde. Men när vinkelslipen gick igång med ett skärande ljud blev det för mycket. Aili tog sats och rusade mot huset snabbt som ögat. Men Matte hann se henne och ropade. Vilket Aili struntade totalt i. Matte trasslade sig ut ur granriset och satte efter. Aili hörde att Matte nu menade allvar och försökte undvika en irriterad Matte genom att rusa fram till killen med vinkelslipen. Inte bra. Om man ser till olydnaden. Men som ett mentaltest var det kanske rätt ok.
Sedan for grabbarna iväg för att få i sig lite mat och hundarna fick fritt förfoga över tomten. Matte slog sig ner på den nya och stora verandan/altanen framför gäststugan. Dit solens aningen utsuddade strålar nådde så mycket bättre efter trädfällning av stora granar på sensommaren. En trappfika på altankanten satt bra, med lekande hundar på gårdstunet. Aili var lysande i att inte röra något av allt det som var utspritt mellan de båda husen! Förpackningsmaterial, plåtar, verktyg och klädesplagg. Tacksam och överraskad Matte.
På hemvägen gjorde Matte något hon inte skulle göra. En avstickare ner till färjeläget och Östanå Livs. Var godissugen. Köpte en påse Ahlgrens bilar. Gamla klassiska sorten. Trodde Matte. Som fick tji och lång näsa! Rätt åt henne! Sursötade var de! Blä! Somliga straffar Gud medetsamma....