Söndag.
Efter två tunga besked som inte drabbade Matte personligen, kändes dagen tung. Man ger sig ut för att leta efter försvunna människor för att ge deras familjer ett avslut. Någon form av avslut. Ibland positivt, men alltför ofta ett mycket sorgligt och tungt avslut. Matte har själv inte deltagit på de två senaste söken, men Husse och Modji har gjort det och på så vis har Matte varit involverad. Det är inte svårt att gå in i hur familjerna till de eftersökta mått och upplevt situationen. Husse och Matte debriefar hemma vid middagsbordet. Resonerar kring söken. Uppläggen och genomförandet och hur de saknade har tänkt. Vad som kan ha styrt dem. När man har några år på nacken har man oftast upplevt situationer där man berörts mer personligt av människor i kris. Hur tänkte de? Gamla minnen kommer tillbaka och ryggsäcken öppnas för ett ögonblick. Den där säcken vi alla bär med oss.
Det hör till att beröras, att engagera sig. Men man måste också ge sig själv tid att lägga det bakom sig och stänga igen ryggsäcken igen.
Matte ägnade lördagen åt sin älskade trädgård. Rosorna blommar och Matte tog sig en sittstund på den vita bänken vid lekstugan. Omgiven av ljuvligt doftande gammaldags buskrosor. Eftertanke och vila.
Därefter hårt jobb. Säckarna med gödsel skulle ha spritts kring buskar och plantor tidigare, men det har inte blivit av. Lat Matte. Nu blev det äntligen gjort. Matte rev även ut ett getingbo ur vedboden. Husse tog med hundarna på ordentlig långpromenad i skogen, trots värmen.
Man rensar skallen genom att trötta ut sig fysiskt. Några långritter med lösa hundar blir det inte längre för Matte. Men trött i kroppen blev både hon och Husse.
Innan dagen var slut hade ytterligare någon valt att göra ett avslut. Sommaren är sannerligen svår för många.
Sköt om er! Tag hand om era nära och kära! Säg det ni tänkt säga, men som aldrig blivit sagt. I morgon kan det vara för sent.