På torsdagen sken solen igen och från några minusgrader på morgonen, steg temperaturen till tio plusgrader. Ingen vind! En underbar vårdag!
Matte valde att hålla sig hemma och njuta med hundarna på tomten. De fick olika typer av hundtugg och spred ut sig lite här där, där solen värmde gott. Matte fortsatte städandet i rabatterna och plockade åter nerfallna grankottar. Nu med en griptång för att skona kroppen. Det som sker nu är ett gradvis kroppens förfall. Det blir allt svårare att utföra trädgårdsjobbet. Vardagssysslorna. Höften blir allt stelare/ondare, allt fler pauser behövs och en operation är oundviklig. Men Matte kämpar på och vägrar ge upp. Allt går, men en del saker tar lite längre tid. Det är frustrerande att inombords vara i princip samma person som tidigare, medan kroppen säger upp sig och vägrar samarbeta. Ridturer, skidturer, långpromenader, ett minne blott. Skall man tro alla glada tillrop, så blir Matte som ung på nytt efter operationen. Matte tror inte på tomten heller. Håller med Leif GW. Så klart man är orolig. Vet vad man har, inte vad man får. En stor operation är inte ofarlig och Matte vet två personer som inte överlevde sina höftoperationer.
Gnällkärring. Men så är det. Det har varit mycket denna vinter. Som i princip började förra våren. Det kommer ikapp. Valpkullen är en enorm glädje! Så klart! Men har slitit på kroppen. Fyra stora glädjekällor icke desto mindre.
Glad var Matte i alla fall när dagen var slut och det var rent och fint i rabatterna. Kompisen ute på sin ö hade ringt och peptalkat och det hade skrattats tillsammans! Tack för det!
Husse skogspromenerade med hundarna.
Nya friska tag i dag fredag. Som skall bli solig även den. En dag i sänder och njuuut! Gnällkärring.