De senaste dagarna har det varslats om åskväder dagligen och blåsvarta fronter har rest sig i olika väderstreck och ibland från alla håll och kanter samtidigt. Då ger man sig inte ut på långpromenad eller startar något större projekt i trädgården. På något märkligt sätt har mullrandet dragit iväg igen och reviret har endast drabbats av regn. Inga våldsamma åskväder. Men någonstans i närheten har det blixtrat och dundrat och regnet har vräkt ner.
Så och på onsdagen.
En gul vädervarning var utfärdad för översvämningsrisk. Det var svarta moln i söder och i norr, i öster såväl som i väster. Det mullrade och det åskade allt närmare. Dima låg i dörröppningen och lyssnade intresserat, när regnet började falla lite försiktigt. Det blev inget ösregn och åskan höll sig på avstånd. Ett intensivt åskväder parkerade sig över grannkommunen. Vid kvällens träning fick Matte höra hur intensivt det varit. Regnet forsade över vägarna och blixt och dunder kom samtidigt. Den lokala Roslagsbanan drabbades av signalstörningar efter er blixtnerslag. På väg mot kvällens träningsområde for flocken mot en blåsvart vägg i söder. Som tur var fanns möjligheten att även kunna träna inomhus.
Träningsgruppen var nästan fulltalig med sex hundekipage och Husse. En önskan om att träna kongsök "i miljö" hade uttryckts och därför delade gruppen upp sig. Matte och två till valde att stanna utomhus och träna kongsök och övriga tränade sök i maskinhallen. Matte som börjat om från början med kongträningen, med fokus på markering, roade sig på egen hand. De två övriga lade upp kluriga sök åt varandra bland diverse fordon och undanställt byggmateriel.
Matte tränade Aili och Dima på samma sätt; med en halverad liten kong att hitta, på mycket enkla gömställen och helt synligt för att inte letandet skulle bli svårt på något sätt. Det var markerandet som det skulle tränas på. Aili fyndade och mindes efter lite strul att hon skulle stanna upp med nosen mot kongen för att belönas. Aili bands upp och Matte gömde kongen på nytt och på nytt. Aili var initialt lite brydd, då området normalt används för sökträning. Dima tränades sedan på samma sätt. Han fick svårt med koncentrationen, då arbete pågick på vardera sidan om området, där Dima skulle hitta och markera kong. Han är 2½ och vill hinna med att se ALLT! Han behöver mycket ströningsträning!
Båda hundarna fick avslutningsvis ett kongsök över en lite större yta och för Aili var det inget problem. Kongen låg synligt när hon väl lokaliserat platsen i den kraftiga vinden som spelade spratt. Aili frysmarkerade fint med nosen liggande på kongen. Dima fyndade - nästan. Han sökte uppåt ovanför gömstället, trots att kongen låg där lysande röd framför honom och lågt placerad. Han frysmarkerade killen som jobbade vid lastbilen väldigt bra! Det var bara att vänta ut honom. Dima alltså. Eller kanske killen. När killen lämnade platsen markerade Dima kongen.
Att träna något hemma är en sak. Att träna samma sak i miljö och ännu värre - i miljö där hunden är van att träna något helt anna, är något helt annat! Men kul och givande för föraren och mycket utvecklande för hunden. Som förare får man kanske vrida och vända på sitt sätt att lägga upp sin träning, beroende på förhållanden i omgivningen.
Det föll bara några droppar regn över dem som tränade utomhus och även denna blåsvarta åskfront drog sig åt sidan. Tur skall man ha!