Helgen och framför allt söndagen präglades helt av att Matte på måndagen, för andra gången på kort tid, skulle förbereda sig inför en ny genomgång av sitt inre. En undersökning som kräver samma förberedelser som en snigel innan tillredning. Det skall vara helt tomt inuti. Varför Matte kände sig alltmer urlakad och trött av brist på mat. Vilket gjorde att det inte blev så mycket till hundaktiviteter. Eller aktivitet över huvud taget.
På måndagen fick Matte beskedet att inget farligt hittats i de inre vindlingarna och det var med lättnad Matte klev in i bilen, när Husse plockade upp henne. Han hade däremot varit hundaktiv och gått en härlig höstpromenad i trakten under väntan på att Matte skulle hämtas. I väg bar det sedan till ett matställe i närheten och en utsvulten Matte fick i sig god mat och livet kunde återgå till det normala.
Vid hemkomsten började det redan skymma och Lapskflocken kurade skymning vid brasan med gofika.
Ett avbrott i vardagen som nu kan fortsätta som förut. En tankeställare. Rätt som det är ställs livet på ända och om framtiden vet man ingenting. Det gäller att ta vara på livet när man har det. Matte ringde och bokade julbord för familjen. Som tvingades avstå dylika guldkanter på tillvaron i fjol.
Carpe diem!